BMI-räknare: Räkna ut och förstå ditt BMI
Ditt BMI kan ge dig en indikation på om din vikt är hälsosam. Kontrollera enkelt din egen siffra med vår BMI-räknare och lär dig mer om för- och nackdelar med BMI och hur du tolkar det.
Ditt BMI kan ge dig en indikation på om din vikt är hälsosam. Kontrollera enkelt din egen siffra med vår BMI-räknare och lär dig mer om för- och nackdelar med BMI och hur du tolkar det.
Vill du gå ner i vikt? Gör det på ett säkert sätt med I FORMs kostplaner
BMI (Body Mass Index) är det officiella måttet på om vår vikt är hälsosam. När du har beräknat det med vår BMI-räknare, kom ihåg att ta det med förbehåll.
BMI är en förkortning för ”Body Mass Index” * och används för att beskriva förhållandet mellan din vikt och längd. Ditt BMI-tal kan ge en grov indikation på om din vikt är hälsosam, eller om du är underviktig eller överviktig.
BMI är den officiella måttenheten för övervikt, normalvikt och undervikt och används av WHO (Världshälsoorganisationen), som klassificerar BMI enligt följande:
BMI | Viktkategori | Risk för sjukdom |
---|---|---|
Under 18,5 | Undervikt | Beror på orsak till undervikt |
18,5 - 25 | Normalvikt | Oförändrad risk |
25 - 30 | Övervikt | Lätt ökad risk |
Över 30 | Kraftig övervikt/Obesitas | Ökad risk |
Du beräknar ditt BMI genom att dela din vikt (i kg) med din längd (i meter) gånger din längd (i meter) – BMI-formeln ser ut så här:
Du kan också se BMI-formeln här:
– Om du väger 77 kg och är 173 cm lång har du ett BMI på: 77 / (1,73 x 1,73) = 25,7 (indikerar lätt övervikt).
– Om du väger 65 kg och är 170 cm lång har du ett BMI på: 65 / (1,7 x 1,7) = 22,5 (indikerar normalvikt).
Ett normalt BMI är mellan 18,5 och 25 för alla vuxna. Om du är nyfiken på var din viktgräns går om du vill behålla (eller uppnå) ett normalt BMI kan du räkna ut det i vår BMI-räknare.
BMI-räknaren ger dig både ditt BMI och berättar exakt vad du behöver väga för att ha ett normalt BMI (eller var gränsen går för undervikt, övervikt eller fetma).
Exempel:
Du kan också få en bra uppfattning om viktgränser i vår BMI-tabell nedan, där vi har räknat ut BMI för olika höjder och viktklasser.
Gröna siffror motsvarar normalvikt, blå undervikt, gula övervikt och röda kraftig övervikt/obesitas.
Med vår BMI-räknare kan du få en grov uppfattning om huruvida din vikt är hälsosam och normal, eller om din vikt antingen är så låg eller hög att den kan vara skadlig för din hälsa.
Som en allmän regel är BMI faktiskt bäst lämpat för att fastställa undervikt och övervikt i stora populationer, medan du som individ alltid bör tolka din siffra med viss försiktighet (se nackdelar med BMI).
Ett högt BMI (över 25) innebär vanligtvis att din kroppsfettprocent är för hög. I grund och botten är måttlig övervikt (BMI 25–30) vanligtvis relativt ofarligt om du har en hälsosam livsstil. Det vill säga om du motionerar cirka en halvtimme varje dag, äter hälsosamt och enligt de officiella kostrekommendationerna, drar ner på alkoholen och är icke-rökare.
Om ditt BMI är över 30 (= övervikt/obesitas) ökar din risk drastiskt för en rad olika livsstilssjukdomar och hälsoproblem.
Generellt sett visar en överväldigande mängd forskning på ett samband mellan kraftig övervikt och olika sjukdomar. Det betyder inte att du kommer att få dem om du är överviktig – men den statistiska sannolikheten för att du får dem ökar.
Och i allmänhet gäller att ju högre BMI och ju längre du har varit överviktig, desto större är risken att drabbas av dessa sjukdomar.
51 % – Över hälften av alla svenskar var överviktiga 2022. De flesta hade en övervikt med ett BMI på 25–30, men 16,3 % var kraftigt överviktiga, med ett BMI över 30.— Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten
Ditt BMI ger en bättre indikation på om din vikt är hälsosam eller inte än vad enbart vikten gör. Enbart vikten säger inte så mycket om din hälsa, eftersom en vikt på t ex 80 kg kan vara hälsosam om du är 180 cm lång, men ohälsosam om du är 160 cm lång.
Eftersom BMI-räknaren tar hänsyn till din längd ger den en starkare indikation på om din vikt är som den ska vara än om du bara ställer dig på badrumsvågen.
En annan fördel är att det är ett utmärkt verktyg för hälso- och sjukvården och allmänläkarna. BMI som ett mått på hälsosam vikt är lätt att beräkna och använda i statistik och forskning. Och läkare kan använda det för att ägna särskild uppmärksamhet åt hälsan hos sina patienter som har ett högt eller lågt BMI och hjälpa patienter som riskerar att utveckla diabetes typ 2 eller hjärt- och kärlsjukdom att gå ner i vikt.
Det finns flera problem med att använda BMI-värdet som det enda måttet på en hälsosam vikt:
Nej, det finns ingen skillnad mellan mäns och kvinnors BMI. Både män och kvinnor ska beräkna sitt BMI med samma formel och använda samma BMI-tabell för undervikt, normalvikt och övervikt.
Detta kan verka konstigt vid första anblicken när mäns och kvinnors kroppssammansättning är så olika. Kvinnor har typiskt sett mer kroppsfett och mindre muskler jämfört med män. Och män väger vanligtvis mer vid samma längd än kvinnor eftersom de har mer muskler och starkare benstomme.
Anledningen till att de bör kategoriseras på exakt samma skala är att kvinnor bör ha mer kroppsfett för att vara friska. Medan 20 kg rent fett på en kvinnas kropp kan vara ofarligt – och en del av det till och med livsviktigt – kan samma 20 kg fett på en man vara direkt ohälsosamt.
Läs också: Vad är en normal fettprocent för kvinnor och män?
Här är en man och en kvinna. De har båda ett BMI på 30, men där slutar likheterna:
Kvinnan har alltså 10 kg mer kroppsfett än mannen och är 8 cm kortare – och ändå är deras BMI lika och deras vikt klassificeras som lika hälsosam (eller ohälsosam).
Detta beror främst på att kvinnors fettfördelning vanligtvis är mycket hälsosammare än mäns. Kvinnors fett är typiskt fördelat på lår, höfter, skinkor, rygg och mage, medan mäns fett typiskt är koncentrerat till magen. Och det är särskilt bukfettet som hotar vår hälsa.
Läs också: Därför är bukfett särskilt farligt
Den fettprocent som anses vara hälsosam för kvinnor är mycket högre än för män. Så när du inkluderar mäns typiskt högre muskel- och benmassa i ekvationen, är det konsekvent med att män och kvinnors vikt är lika hälsosam vid samma BMI.
Om en man och en kvinna är exakt lika långa och väger exakt lika mycket kommer hon att ha mycket mer fett på kroppen, medan han kommer att ha mer muskler. Och deras vikt kommer ändå att vara lika hälsosam, eftersom det är precis så som den manliga och kvinnliga kroppen är.
Kom dock alltid ihåg att BMI är en grov guide. Om du som man har dina extra fettdepåer jämnt fördelade på kroppen och är något mer päronformad än de flesta överviktiga män, är ditt fett inte alls så skadligt för din hälsa som ditt BMI kan antyda. Omvänt, om du är en kvinna med smala lår och en liten rumpa men mycket bukfett, är din vikt förmodligen mer ohälsosam än vad ditt BMI indikerar.
Men det betyder inte att du ska skapa en ny BMI-räknare för kvinnor (eller män) – utan snarare att du alltid ska komma ihåg att komplettera BMI med andra mätmetoder, till exempel midjemått.
Med detta sagt finns det fortfarande mycket forskning som tyder på att det skulle vara fördelaktigt att differentiera BMI-skalan för att ta hänsyn till kön, ålder, etnicitet, fysisk aktivitetsnivå etc. Det finns dock fortfarande ingen enighet om resultaten, och WHO (och vår hälsovårdsnämnd) behåller den nuvarande skalan för alla vuxna, män och kvinnor.
Nej, som en allmän regel rekommenderar WHO och Livsmedelsverket att du håller ditt BMI mellan 18,5 och 25 under hela ditt vuxna liv, och detta gäller även friska äldre personer (65 år och äldre). Det beror på att övervikt på äldre dagar är lika skadligt för hälsan som när man är yngre – och medför samma risk för fetmarelaterade sjukdomar och besvär som när man är yngre.
Det finns dock en tid då det finns bevis som tyder på att övervikt är en fördel – om du lider av allvarlig sjukdom eller komplikationer som kan leda till sjukhusvistelse och aptitlöshet, t ex cancer, blodproppar, brutna ben osv. I dessa fall kan det vara bra för hälsan att ha lite extra vikt på kroppen för att kunna slå tillbaka.
Därför undersöks även patienternas BMI vid inskrivning, och ett BMI under 20,5 anses vara en av de saker som kan öka risken för att en patient lider av undernäring under sjukhusvistelsen – och därmed har sämre chanser att klara sig igenom sjukdomen eller behandlingen.
Flera forskningsresultat har visat att äldre personer med högt BMI faktiskt har lägre dödlighet än de med lågt eller normalt BMI i den lägre änden.
En studie som omfattade nästan 200 000 personer över 65 år visade till exempel att de med ett BMI mellan 23 och 33 hade störst sannolikhet att fortfarande vara i livet efter 12 år. Om BMI låg under 23 (normalvikt) eller över 33 (fetma) ökade dödligheten.
Vissa forskare och läkare argumenterar därför för att rekommendera att den äldre befolkningen bör sträva efter ett högre BMI än andra vuxna. Dilemmat är dock att om man medvetet strävar efter att vara överviktig ökar man också risken för att drabbas av vissa sjukdomar, t ex cancer, där övervikt verkar ge bättre överlevnad – om man drabbas.
Samtidigt kan övervikt också leda till andra tillstånd som artros och ryggsmärta. Officiellt behålls alltså de nuvarande BMI-gränserna för alla vuxna tills vidare
Det råder dock enighet om att det är särskilt viktigt för äldre människor att undvika att bli underviktiga.
Läs också: Är extra hunger hälsosamt när vi är äldre?
Generellt sett blir vi svenskar allt tyngre och tyngre.
Enligt Folkhälsomyndigheten har antalet personer med övervikt och fetma (dvs alla med ett BMI över 25) ökat från 46 procent till 51 procent mellan åren 2006 och 2022. Nu är fler än hälften av oss överviktiga. Ökningen är störst bland de yngsta (16–29 år).
Generellt sett är det fler män än kvinnor som kämpar med övervikt. 2022 hade 56,7 procent av alla svenska män ett BMI över 25, och 45,4 procent av kvinnorna.
BMI-klass | Män | Kvinnor | Alla |
---|---|---|---|
Undervikt (under 18,5) | 1,5% | 3,1% | 2,3% |
Normalvikt (18,5-25) | 40,9% | 50,1% | 45,4% |
Övervikt (25-30) | 40,5% | 29,4% | 35,1% |
Kraftig övervikt (över 30) | 17,1% | 17,4% | 17,3% |
Övervikt totalt (BMI över 25) | 57,6% | 42,3% | 52,3% |
Källa: Folkhälsomyndigheten, Nationella folkhälsoenkäten – genomsnittliga värden för 2021 till 2024 |
Idén att dividera människors vikt (kg) med deras längd (meter)² introducerades av den belgiskfödde sociologen och statistikern Lambert Adolphe Jacques Quetelet i ett försök att utveckla ett verktyg för att undersöka befolkningens hälsa. Detta hände redan 1832.
Men första gången som termen verkligen förekom i den vetenskapliga litteraturen var 1972, i Journal of Chronic Diseases, när fysiologen Ancel Keys byggde vidare på Quetelets arbete och döpte verktyget till Body Mass Index.
Redan då insåg forskarna att BMI är ett mycket grovt verktyg som i många fall missar målet. Överlag är det relativt bra på att ”upptäcka” övervikt och mindre bra på att avgöra om en viss person faktiskt är överviktig. För att uttrycka det på ett annat sätt: om du sorterar en befolkningsgrupp utifrån ett BMI på över 25, kommer du att hitta nästan alla människor som lider av övervikt. Men det kommer också att finnas ett antal personer vars midjemått och fettprocent inte återspeglar en hälsofarlig övervikt.
BMI är inte heller särskilt lämpligt för att avgöra om en person är smal/lättväxt eller underviktig på grund av underliggande komplikationer. På 1990-talet flyttades därför gränsen för undervikt nedåt (från 20 till 18,5). Intressant nog är detta den enda formella justering som har gjorts sedan BMI blev det allmänt använda verktyget.
Samtidigt lider de intervall som används av det faktum att vissa grupper är dåligt representerade i den underliggande forskningen (som till största delen baseras på vita män). Ett bra exempel är att asiater – statistiskt sett – har en högre hälsorisk än västerlänningar vid samma BMI. Detta har lett till att flera länder nu använder olika BMI-tröskelvärden beroende på människors etniska tillhörighet.