Ditt BMI ger dig en indikation på om din vikt är hälsosam och normal. Kontrollera din egen siffra, ta reda på BMI för män och kvinnor och se hur många överviktiga personer det finns i Sverige och resten av världen.
BMI | Innan du får panik över siffran på badrumsvågen, kom ihåg att ta hänsyn till din längd. Det är precis vad BMI-värdet gör. Längre personer kan naturligtvis väga mer än kortare personer – och ändå ha en hälsosam och normal vikt.
BMI (Body Mass Index) är ett tal som kan visa om du väger för lite eller för mycket i förhållande till din längd.
BMI beräknas genom att dividera din vikt (i kilogram) med din längd (i meter) gånger din längd (i meter):
Ett normalt BMI ligger mellan 18,5 och 25, vilket innebär att din vikt är hälsosam och normal. Ditt BMI räcker dock inte för att avgöra om du har en hälsosam vikt.
Vilka är då fördelarna och nackdelarna med BMI? Bör kvinnor ha samma BMI som män? Och bör äldre personer ha ett högre BMI än yngre personer?
Läs mer här.
BMI är en förkortning för "Body Mass Index" (kroppsmasseindex på svenska), och siffran beskriver förhållandet mellan din vikt och längd. Din BMI-siffra kan ge en ungefärlig bild av om din vikt är hälsosam och normal, eller om du väger för lite eller för mycket.
BMI är den officiella måttenheten för övervikt, normalvikt och undervikt och används bland annat av WHO (Världshälsoorganisationen), som klassificerar BMI enligt följande:
BMI-SKALA | Dit BMI-tal giver et bud på, om din vægt er normal eller om den er så lav eller høj, at det kan gå ud over din sundhed.
| BMI | Viktkategori | Risk för sjukdom |
|---|---|---|
| Under 18,5 | Undervikt | Beror på orsaken till undervikt |
| 18,5 - 25 | Hälsosam och normal vikt | Oförändrad risk |
| 25 - 30 | Övervikt | Något ökad risk |
| Över 30 | Kraftig överviktig | Ökad risk |
Du räknar ut ditt BMI genom att dividera din vikt (i kg) med din längd (i meter) gånger din längd (i meter):
Exempel
Räkna ut BMI med vår BMI-räknare
OBS: Är du under 18 år? Räkna ut BMI här
Normalt BMI ligger mellan 18,5 och 25 för alla vuxna. Om du är nyfiken på att veta gränserna för din egen vikt om du vill behålla (eller uppnå) ett normalt BMI, kan du beräkna det med hjälp av vår BMI-räknare.
Kalkylatorn ger dig ditt BMI och talar om exakt vad du behöver väga för att ha ett normalt BMI (eller vara underviktig, överviktig eller kraftigt överviktig).
Du kan också få en bra uppfattning om viktgränserna i vår BMI-tabell nedan, där vi har beräknat BMI för olika längder och viktklasser.
Siffror markerade med grönt motsvarar normalvikt, blått motsvarar undervikt, gult motsvarar övervikt och rött motsvarar kraftig övervikt (i graderna 1 till 3).
BMI-TABELL MED LÄNGD OCH VIKT | Hitta din längd och se vad du bör väga för att ha en hälsosam vikt (=det gröna området). Använd vår BMI-räknare för att beräkna dina mer exakta viktgränser. Se tabellen i större version.
Ditt BMI ger dig en ungefärlig uppfattning om din vikt är hälsosam och normal, eller om den är så låg eller hög att den kan vara skadlig för din hälsa.
Som utgångspunkt är BMI faktiskt bäst lämpat för att fastställa undervikt och övervikt i stora befolkningsgrupper, medan du som individ alltid bör tolka ditt värde med viss försiktighet. (Se nackdelar med BMI).
Ett högt body mass index (över 25) betyder vanligtvis att din kroppsfettprocent är för hög. I grund och botten är måttlig övervikt (BMI 25-30) vanligtvis relativt ofarligt om du i övrigt lever ett hälsosamt liv. Det innebär att om du också motionerar ungefär en halvtimme varje dag, äter hälsosamt och följer de officiella kostrekommendationerna, dricker alkohol med måtta och inte röker.
Om ditt BMI är över 30 (= kraftig övervikt/fetma) ökar risken för en lång rad livsstilssjukdomar och besvär dramatiskt.
Generellt sett visar många forskningsstudier att det finns ett samband mellan svår fetma och olika sjukdomar. Detta betyder inte att du kommer att utveckla dessa sjukdomar om du är kraftigt överviktig, men den statistiska sannolikheten för att göra det ökar.
Generellt sett ökar risken för dessa sjukdomar ju högre ditt BMI är och ju längre du har varit överviktig.
54,2 % – av den vuxna befolkningen (16–84 år) i Sverige har övervikt eller fetma (BMI 25 eller högre)— Källa: Eurostat
Ditt BMI ger en bättre indikation på om din vikt är hälsosam än bara din vikt. Vikten ensam säger inte mycket om din hälsa, eftersom en vikt på till exempel 80 kg kan vara hälsosam och normal om du är 180 cm lång, men ohälsosam om du är 160 cm lång.
Eftersom BMI-kalkylatorn tar hänsyn till din längd ger den en bättre indikation på om din vikt är där den ska vara än om du bara stiger på badrumsvågen.
En annan fördel är att det är ett användbart verktyg för hälso- och sjukvården och allmänläkare. BMI som mått på hälsosam vikt är lätt att beräkna och använda i statistik och forskning. Och läkare kan använda det för att ägna särskild uppmärksamhet åt hälsan hos sina patienter som har ett för högt eller för lågt BMI och till exempel hjälpa patienter som riskerar att utveckla typ 2-diabetes eller hjärt-kärlsjukdomar att börja gå ner i vikt.
Det finns flera problem med att använda BMI som enda mått på om du har en hälsosam vikt:
NACKDELAR MED BMI | Dessa två män är lika långa och väger lika mycket, och har därför samma BMI – i detta fall 26, vilket klassificerar dem som något överviktiga. Den ene är dock mycket muskulös och har en bra kroppsfettprocent, medan den andre har mindre muskler och mer fett, och därför en mindre hälsosam kropp.
Det största problemet med BMI är att det inte tar hänsyn till kroppssammansättningen. Det skiljer inte mellan fett, som i överdrivna mängder ökar risken för livsstilssjukdomar, och muskler, som väger nästan 20 % mer än fett och INTE är skadliga för hälsan.
Ta till exempel två män som är lika långa och väger lika mycket: den ene har stor muskelmassa och mindre fett, och den andre har mycket fett på kroppen men liten muskelmassa. Deras BMI kommer att vara exakt detsamma, eftersom de är lika långa och väger lika mycket, och de kommer därför – på papperet – att ha en lika hälsosam vikt.
Men i verkligheten kommer den muskulösa mannen att vara mycket friskare än den med mer kroppsfett.
Hur ditt fett är fördelat på kroppen har stor inverkan på din hälsa. Om ditt fett huvudsakligen finns runt magen är det dåligt för din hälsa. Om det är koncentrerat till lår, höfter och rumpa är det mycket hälsosammare.
Men en BMI-beräkning säger ingenting om detta. Istället bör du mäta din midjeomkrets eller ditt höft-midje-förhållande.
Se även: Mät din vikt med andra metoder
Det är en ganska stor skillnad i vikt mellan att ha ett BMI på 18,5 och 25. För en person som är 170 cm lång är skillnaden till exempel över 18 kg (personen kan väga både 54 kg och 72 kg och fortfarande ha normalvikt). Om du ligger i den övre delen av normalintervallet och de extra kilona sitter på ”fel” ställe, dvs. främst som bukfett, kan även ett normalt BMI innebära en ökad risk för livsstilssjukdomar.
Detta framhålls också i studier, som visar att risken för olika sjukdomar som vanligtvis är relaterade till fetma inte är begränsad till personer med högt BMI. Även personer med normalt BMI kan utveckla dessa sjukdomar, även om risken är klart lägre.
För att få ett korrekt BMI-värde måste du mata in rätt siffror i BMI-räknaren. Se därför till att du mäter din längd korrekt – utan skor. Vikten är svårare att mäta – även om du har en bra och pålitlig badrumsvåg.
Din vikt kan variera beroende på var du befinner dig i din cykel, svettförlust, förstoppning, tid på dygnet, vad och när du har ätit och druckit osv. Och när din vikt varierar, varierar också ditt BMI – utan att din hälsa påverkas.
Sammantaget är det en bra idé att inte låta BMI vara det enda du tittar på när du bedömer om du har en hälsosam vikt. Se alternativ till BMI-kalkylatorn här.
BMI ANVÄNDS FORTFARANDE – trots sina begränsningar är BMI fortfarande ett allmänt använt verktyg inom hälsosektorn. Det bör dock alltid kompletteras med exempelvis midjemått och en allmän bedömning av patientens totala hälsotillstånd och sjukdomsrisk.
Nej, det finns ingen skillnad i hur BMI ska beräknas för män och kvinnor, och BMI-gränserna är också helt desamma – oavsett kön.
Både män och kvinnor ska därför beräkna sitt body mass index med samma formel och använda samma BMI-skala för undervikt, normalvikt och övervikt.
Detta kan verka konstigt vid första anblicken, med tanke på att män och kvinnor har så olika kroppstyper. Kvinnor har vanligtvis mer kroppsfett och mindre muskler än män. Och män väger vanligtvis mer än kvinnor av samma längd eftersom de har mer muskler och starkare ben.
Anledningen till att de fortfarande kategoriseras enligt exakt samma skala är att kvinnor behöver ha mer fett på kroppen för att vara friska. Medan 20 kg rent fett på en kvinnas kropp kan vara ofarligt – och en del av det till och med livsviktigt – kan samma 20 kg fett vara direkt skadligt för en mans hälsa.
Läs också: Vad är en normal fettprocent för kvinnor och män?
Här är en man och en kvinna. De har båda ett BMI på 25,6. Men där slutar likheterna:
Kvinnan har alltså 3,5 kg mer fett på kroppen än mannen, trots att hon är både kortare och väger över 14 kg mindre än honom. Ändå är deras BMI samma och deras vikt klassificeras därför som lika hälsosam (eller ohälsosam).
Detta beror främst på att kvinnors fettfördelning vanligtvis är mycket hälsosammare än mäns. Kvinnors fett är vanligtvis fördelat över lår, höfter, rumpa, rygg och mage, medan mäns fett ofta är koncentrerat till magen. Och det är särskilt magfettet som hotar vår hälsa.
Läs också: Varför magfett är särskilt farligt
Den fettprocent som anses hälsosam för kvinnor är därför mycket högre än för män. Så när man tar hänsyn till mäns vanligtvis högre muskelmassa är det logiskt att män och kvinnor med samma BMI är lika hälsosamma.
Om en man och en kvinna är exakt lika långa och väger exakt lika mycket, kommer hon att ha mycket mer fett på kroppen, medan han kommer att ha mer muskler. Och deras vikt kommer fortfarande att vara lika hälsosam, eftersom det är precis så kvinnliga och manliga kroppar är konstruerade.
Kom dock alltid ihåg att BMI är en grov riktlinje. Om du är en man med extra fettdepåer jämnt fördelade över kroppen och är lite mer päronformad än de flesta överviktiga män, är ditt fett inte alls lika skadligt för din hälsa som ditt BMI kanske antyder.
Och vice versa: Om du är en kvinna med smala lår och en liten rumpa men mycket fett på magen är din vikt förmodligen mindre hälsosam än vad ditt BMI indikerar.
Detta betyder dock inte att en ny BMI-skala bör skapas för kvinnor (eller män) – det betyder snarare att du alltid bör komplettera ditt BMI-värde med andra mätmetoder, såsom midjemått.
Det finns dock en växande mängd forskning som tyder på att det skulle vara fördelaktigt att differentiera BMI-skalan så att den tar hänsyn till faktorer som kön, ålder, etnicitet, fysisk aktivitetsnivå etc. Det finns dock fortfarande ingen enighet om resultaten, och WHO (och vår egen hälsomyndighet) behåller den nuvarande skalan för alla vuxna, både män och kvinnor.
Nej, som en allmän regel kräver WHO och Folkhälsomyndigheten att man under hela vuxenlivet bör ha ett BMI mellan 18,5 och 25, och detta gäller även friska äldre personer (65 år och äldre). Det beror på att övervikt i äldre ålder är lika skadligt för hälsan som när man är yngre – och medför samma risk för överviktrelaterade sjukdomar och besvär som hos yngre människor.
Det finns dock tillfällen när det finns tecken på att det är en fördel att vara överviktig – nämligen om du drabbas av allvarlig sjukdom eller komplikationer som kan leda till långvarig sjukhusvistelse och aptitlöshet, såsom cancer, blodproppar, benbrott etc.
I sådana fall kan det vara en hälsofördel att ha lite extra vikt på kroppen för att klara av sjukdomen.
Därför kontrolleras patienternas BMI vid inläggningen, och ett BMI under 20,5 anses vara en av de faktorer som kan öka risken för att patienten drabbas av undernäring under sjukhusvistelsen – och därmed har sämre chanser att återhämta sig från sjukdomen eller behandlingen.
ÄR ÖVERVIKT EN FÖRDEL? Om du är en äldre person som är inlagd på sjukhus med en allvarlig sjukdom, tyder forskning på att lätt övervikt kan förbättra dina överlevnadschanser.
Flera forskningsresultat har också visat att äldre personer med högt BMI faktiskt har en lägre dödlighet än personer med lågt eller normalt BMI i den nedre delen av skalan.
En studie med nästan 200 000 personer över 65 år visade till exempel att de flesta av dem med ett BMI mellan 23 och 33 fortfarande levde efter 12 år. Om BMI var under 23 (vilket annars anses vara normalvikt) eller över 33 (kraftig övervikt) ökade dödligheten.
Vissa forskare och läkare hävdar därför att den äldsta delen av befolkningen bör uppmanas att sträva efter ett högre BMI än andra vuxna. Men dilemmat är att om man medvetet strävar efter att vara överviktig ökar man också risken för att utveckla vissa sjukdomar, såsom cancer, som samma övervikt verkar ge en bättre överlevnadsgrad för – om man drabbas av den, vill säga.
Samtidigt kan övervikt också leda till andra tillstånd som artros och ryggsmärtor. Så för närvarande är den officiella ståndpunkten att behålla de nuvarande BMI-gränserna för alla vuxna, oavsett ålder.
Det råder dock enighet om att det är särskilt viktigt för äldre människor att undvika undervikt.
Läs också: Är extra vikt hälsosamt när vi blir äldre?
Över hälften, cirka 54,2 procent, av den vuxna befolkningen (16–84 år) i Sverige har övervikt eller fetma (BMI 25 eller högre), enligt data från Eurostat, 2025.
Generellt sett blir vi svenskar allt tyngre.
Enligt Folkhälsomyndigheten tredubblades antalet överviktiga och kraftigt överviktiga personer (dvs alla med ett BMI över 25) under perioden 1980 till 2022, från 5 till 15 procent. De senaste 20 åren har svårare fetma blivit betydligt vanligare i befolkningen – förekomsten av fetma grad 2 eller högre ökade från cirka 2 procent 2004 till 4,5 procent 2022.
Under samma period minskade förekomsten av undervikt sakta. Andelen med undervikt i den vuxna svenska befolkningen, 16–84 år, var cirka 3 procent 1980 och strax
under 2 procent 2022.
Det är generellt fler män än kvinnor som kämpar med övervikt.
| BMI-klass | Män | Kvinnor | Alla |
|---|---|---|---|
| Undervikt (under 18,5) | 0,6% | 1,4% | 1% |
| Normalvikt (18,5-25) | 39,8% | 50,1% | 44,8% |
| Övervikt (25-30) | 42,0% | 31,1% | 36,7% |
| Kraftig övervikt (över 30) | 17,6% | 17,3% | 17,5% |
| Övervikt totalt (BMI över 25) | 59,7% | 48,5% | 54,2% |
| Källa: Eurostat | |||
SVENSKARNAS BMI | Andelen överviktiga människor har ökat sedan 2014. År 2025 var över 54,2 % av oss måttligt eller kraftigt överviktiga.
Källa: Eurostat
Globalt sett blir vi också allt tyngre. Enligt WHO har andelen vuxna som är kraftigt överviktiga fördubblats sedan 1990 och fyrdubblats bland tonåringar.
WHO uppskattar att 1 av 8 personer världen över hade ett BMI över 30 (kraftigt överviktiga) år 2022, och att 43 % av världens befolkning var överviktiga (BMI över 25).
ÖVERVIKT I VÄRLDEN – WHO ligger bakom denna karta, som visar andelen överviktiga vuxna världen över. Ju mörkare blått, desto högre andel överviktiga personer. Många länder i Europa ligger högt på listan, men överträffas av länder i Stillahavsområdet, Syd- och Nordamerika samt flera arabiska länder. Längst ner ligger flera länder i Afrika och Asien. Du kan utforska kartan här.
| Land | Andel med BMI ≧ 25 | Placering |
|---|---|---|
| Amerikansk Samoa | 91,4 % | 1 |
| Tonga | 90,4 % | 2 |
| Chile | 78,8 % | 10 |
| Kuwait | 77,8 % | 11 |
| Qatar | 76,6 % | 12 |
| Mexico | 73,4 % | 17 |
| Egypten | 73,4 % | 18 |
| USA | 72,4 % | 22 |
| Saudi Arabien | 71,8 % | 23 |
| Argentina | 68,4 % | 34 |
| Tyrkiet | 67,6 % | 38 |
| Rumænien | 65,1 % | 49 |
| Irland | 64,7 % | 51 |
| Kroatien | 64,2 % | 53 |
| Australien | 64,0 % | 54 |
| Brasilien | 63,0 % | 58 |
| Polen | 62,7 % | 59 |
| Ungarn | 62,2 % | 64 |
| Grækenland | 61,4 % | 69 |
| Storbritannien | 61,4 % | 70 |
| Slovakiet | 60,6 % | 74 |
| Colombia | 59,7 % | 77 |
| Tjekkiet | 59,5 % | 78 |
| Letland | 59,3 % | 79 |
| Canada | 59,2 % | 80 |
| Grønland | 59,0 % | 82 |
| Rusland | 58,8 % | 84 |
| Litauen | 58,7 % | 85 |
| Norge | 57,5 % | 91 |
| Tunesien | 57,4 % | 92 |
| Island | 57,4 % | 93 |
| Estland | 57,2 % | 94 |
| Finland | 55,3 % | 104 |
| Sydafrika | 55,1 % | 105 |
| Morokko | 55,0 % | 106 |
| Slovenien | 54,9 % | 108 |
| Portugal | 54,7 % | 110 |
| Serbien | 54,3 % | 112 |
| Tyskland | 53,8 % | 114 |
| Bulgarien | 52,0 % | 118 |
| Belgien | 51,1 % | 123 |
| Sverige | 50,6 % | 124 |
| Spanien | 49,9 % | 126 |
| Italien | 49,2 % | 127 |
| Afghanistan | 48,6 % | 128 |
| Holland | 45,9 % | 134 |
| Thailand | 45,7 % | 135 |
| Østrig | 45,0 % | 136 |
| DANMARK | 44,9 % | 137 |
| Schweiz | 40,6 % | 144 |
| Indonesien | 38,1 % | 149 |
| Kina | 37,5 % | 151 |
| Sydkorea | 35,9 % | 156 |
| Filippinerne | 35,0 % | 157 |
| Somalia | 34,9 % | 158 |
| Frankrig | 34,3 % | 161 |
| Kenya | 33,7 % | 163 |
| Tanzania | 32,2 % | 165 |
| Indien | 29,5 % | 176 |
| Japan | 24,0 % | 185 |
| Uganda | 23,8 % | 186 |
| Vietnam | 18,2 % | 193 |
| Østtimor | 14,4 % | 198 |
| Etiopien | 10,9 % | 199 |
| KILDE: WHO, Overweight among adults, BMI ≧ 25, 2022 | ||
Idén att dela människors vikt (kg) med deras längd (meter)² introducerades av den belgiskfödde sociologen och statistikern Lambert Adolphe Jacques Quetelet i ett försök att utveckla ett verktyg för att undersöka befolkningens hälsotillstånd. Detta skedde redan 1832.
Det var dock först 1972 som begreppet på allvar uppmärksammades i vetenskaplig litteratur, i Journal of Chronic Diseases, när fysiologen Ancel Keys byggde vidare på Quetelets arbete och döpte verktyget till Body Mass Index.
Redan då insåg forskarna att BMI är ett mycket grovt verktyg som i många fall missar målet. Sammantaget är det relativt väl lämpat för att ”upptäcka” personer med fetma, men mindre väl lämpat för att avgöra om en viss person faktiskt är fet. Med andra ord, om man sorterar en befolkningsgrupp baserat på ett BMI över 25, kommer man att hitta nästan alla personer som lider av fetma. Inom denna grupp kommer det dock också att finnas några vars midjemått och kroppsfettprocent inte speglar hälsofarlig fetma.
BMI är inte heller särskilt lämpligt för att avgöra om en person är smal/lätt till kroppsbyggnad eller underviktig på grund av underliggande komplikationer. Detta ledde till att tröskeln för undervikt sänktes på 1990-talet (från 20 till 18,5). Intressant nog är detta den enda formella justeringen som har gjorts sedan BMI blev det vanligt förekommande verktyget.
Samtidigt lider de intervall som används av det faktum att vissa grupper är underrepresenterade i den underliggande forskningen (som huvudsakligen baseras på vita män). Ett bra exempel är att asiater – statistiskt sett – har en högre hälsorisk än västerlänningar med samma BMI. Detta har lett till att flera länder nu börjar använda olika BMI-gränser beroende på människors etnicitet.
