Manukahonung har ett högt innehåll av ämnet MGO, vilket ger den en potent antibakteriell effekt. Läs mer om effekterna och biverkningarna här – och hur du väljer den bästa honungen.
MANUKA – Honung är gott i te, gröt och på rostat bröd. MUMS!
Manuka honung är flytande guld som kan mer än att bara ge sötma till ditt te. Det är naturens antiinflammatoriska och läkande delikatess som, enligt dess anhängare, både ger näring och läker. Läs mer om möjliga effekter och biverkningar här.
Manukahonungen, som är berömd för sina unika medicinska egenskaper, används på sjukhus och hos veterinärer för att behandla sår, eftersom den är effektiv mot flera typer av bakterier och därför kan bekämpa infektioner. Den söta ”biprodukten” är också ett mycket populärt val inom alternativmedicinen.
En viktig komponent i honungens popularitet är ämnet metylglyoxal (förkortat MGO). Det är bland annat det som ger den dess starka antibakteriella effekt. Ämnet bildas naturligt när honungen mognar.
Det finns en hel del metylglyoxal i den söta nektarn från down under. Andra typer av honung innehåller vanligtvis upp till 5,4 mg MGO per kg, medan manukahonung kan skryta med så mycket som 835 MGO per kg.
Kliniska studier har visat att manukahonung inte bara kan påskynda läkningen av akuta sår och brännskador, utan också minska smärta och inflammation.
Det är därför den används i medicinska förband och salvor för sårbehandling.
Specialister på plastikkirurgi använder till exempel gärna manukahonung just för att forskning har visat att honungen betydligt kan förkorta den tid det tar för ett sår att läka och minska risken för att det uppstår infektioner.
Om du är mest intresserad av söt manuka för dess goda smak, ska det sägas att MGO-innehållet är något som har fått den danska livsmedelsmyndigheten att titta närmare på produkten.
Metylglyoxal är misstänks vara cancerframkallande om det överkonsumeras
MGO förekommer naturligt i kroppen och är godkänt som aromämne, men enligt den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA är det nödvändigt att hålla konsumtionen under 0,1 MGO per dag. (En vanlig tesked honung innehåller upp till 6 mg metylglyoxal).
Läs också: 6 kostråd som sänker risken för cancer
En tesked manukahonung innehåller upp till 6 mg metylglyoxal – långt mer än den dagliga gräns på 0,1 mg MGO som fastställts av EFSA. Men det finns ännu inte tillräckligt med dokumenterad kunskap i ämnet. Studier kopplar också MGO till både möjliga cancerfrämjande och möjliga cancerhämmande effekter. Så mer forskning behövs.
Om man frågar anhängare av manukahonung är svaret på frågan om hur mycket man kan äta dagligen att man tryggt kan börja med en liten mängd som 1–2 teskedar (5–10 gram) dagligen för att se om det gör gott. Du kan sedan gradvis öka detta upp till 2–3 matskedar (30–45 gram) per dag.
Hursomhelst är det också viktigt att komma ihåg att all honung är rik på socker och innehåller ganska mycket kalorier. Så ät naturens flytande skattkammare med måtta så att du inte höjer blodsockret eller vikten i ren upphetsning över den nya australiska bekantskapen.
Läs också: Te-guide – Vilka sorter finns det – och vilket är nyttigast?
Den MGO-rika honungen har rest en lång väg innan den hamnar i ditt kök.
Den tillverkas av nektar från trädet Leptospermum scoparium, även känt som rosenmyrten, som bara växer på Nya Zeeland och i Australien.
MANUKANS HEMLÄNDER - är Nya Zeeland och Australien, där den vintergröna rosenmyrten (Leptospermum scoparium) har sitt ursprung och växer vilt. Bina som tillverkar manukahonungen får sin nektar från rosenmyrtens vita, rosa eller röda blommor.
Läs också: Hot honey är den nya stora mattrenden – endast 3 ingredienser krävs