Förvänta dig inga jubelscener när läkarna säger att du är cancerfri. Jette befinner sig mitt i en tung mental uppförsbacke där hon måste lära känna sig själv på nytt.
RÄDSLA har blivit en ständig följeslagare sedan Jette fick sin cancerdiagnos. Kroppen har behandlats, men nu är det dags att arbeta med hennes sinne.
"När folk frågar om jag är frisk svarar jag: Ja, jag är cancerfri, men inte frisk."
Jette Pedersen har haft cancer inte bara en gång under sitt 50-åriga liv, utan två gånger.
När hon var i 20-årsåldern hade hon leukemi. Sedan gick hon 25 år utan cancer innan hon vid 48 års ålder upptäckte en knöl i bröstet, som visade sig vara en allvarlig cancersjukdom.
I dag har det gått 8 månader sedan hon avslutade behandlingen för bröstcancer.
"Jag gick nyligen på en begravning. Det var då jag tänkte: Jag hade tur – tyvärr hade inte han det. Det kunde lika gärna ha varit jag", säger hon.
För om det är något som alla cellgifter, operationer och strålbehandlingar har gjort med henne, så är det att vara på sin vakt.
Läs också: Anette fick cancer: "Det kändes som om jag stal mina barns barndom"
Även när hon kallades till ett samtal på sjukhuset för att ta reda på om cancern hade lämnat kroppen var det med måttlig upprymdhet som hon fick beskedet.
"Läkaren sa att jag var cancerfri, men jag tänkte bara: 'Jag hör att du säger det, men jag tror inte riktigt på det'", säger Jette.
I allmänhet har hon inte mycket till övers för tanken att man kan dra en tydlig gräns mellan att vara sjuk och frisk. Det är inte en upplevelse som hon känner igen hos sig själv.
"Att gå igenom en cancersjukdom är så jobbigt fysiskt och psykiskt att kroppen är i högsta beredskap, så jag har svårt att ta till mig informationen om att vara cancerfri. Det borde vara logiskt, men jag kan inte riktigt ta in det", förklarar hon.
Läs också: Forskare: Så lever du med rädslan för att få cancer igen
Vad hon däremot kan känna igen är en kropp och ett psyke som fortsätter att galoppera på "med rädslan för att bli sjuk igen och dö", som hon uttrycker det.
Det är därför hon inte kan gå på en begravning utan att tänka att det lika gärna kan vara hon som ligger i kistan. Rädslan för återfall är som en tung ryggsäck som är fastsydd på ryggen.
"Just nu är det jobbigast när jag blir sjuk. Det räcker med en enkel förkylning. Då oroar jag mig genast för om det är ett tecken på cancer. Eller om jag upptäcker en svullen lymfkörtel. Det är inte roligt", säger Jette sakligt.
Kontrollerna på sjukhuset kräver också ett extra djupt andetag.
Lyckligtvis finns det också initiativ som drar åt andra hållet: bort från domedagsprofetiorna och in i ljuset.
Där Jette börjar känna igen sig själv och sitt liv med goda vänner, familj och ett jobb som hon älskar.
Motion som studsmatta, reformerträning och långa promenader i naturen är bra för kropp och själ.
En kurs i mindfulness har tränat henne i att vara närvarande i nuet. Samtalsgrupper förminskar känslan av att vara ensam.
Inget slår dock de samtal Jette har haft med en psykolog. Här får hon verktyg för att hantera de svåraste tankarna.
Livsvillkoret är ständig osäkerhet. Det finns inga svar som Jette – och alla andra som har överlevt cancer – så desperat söker. Cancer kan försvinna. Cancer kan komma tillbaka.
Därför är det viktigt att vara närvarande i livet, även om det är lättare sagt än gjort.
"Man förlorar lite av sig själv, för under behandlingarna har jag trängt undan mig själv och mina känslor väldigt mycket. Nu måste jag lära känna mig själv igen."— Jette Pedersen, har haft cancer två gånger
Jette är fast besluten om att vardagen så småningom ska komma tillbaka, även om det kan ta lång tid.
"Jag kommer aldrig att bli av med rädslan, men jag kommer att lära mig att leva med den. Det har jag gjort förut."