Att ha en snabbare hjärna än majoriteten måste vara en fördel. Och ändå... Särbegåvning har ett pris. Det är därför det är viktigt att förstå vad det innebär och hur man bäst utnyttjar den.
FÖRDJUPNING är ofta en favoritsysselsättning för de särbegåvade. Det är därför de kan stänga av om saker och ting blir för enkla eller långsamma.
Du kan känna igen en särbegåvad person på det faktum att de skrattar först när ett skämt berättas. Ett ögonblick senare följer resten.
Den här situationen sammanfattar mycket väl vad det innebär att vara särbegåvad. Fördelen är att man snabbt räknar ut poängen eftersom man är en mästare på att tänka snabbt och se samband.
Nackdelen är å andra sidan att du riskerar att misslyckas socialt eftersom du sticker ut från mängden.
En liten minoritet av oss är särbegåvade. Man räknar med att cirka 2 procent av den vuxna befolkningen har en intelligenskvot på minst 130, vilket är gränsen.
Forskning tyder på att när en särbegåvad person får sin hjärna röntgad, avslöjar röntgenbilden fler kopplingar mellan framsidan och andra delar av hjärnan än normalt. Det är detta som psykologen Dea Franck kallar ”ett tätare spindelnät”.
Detta säkerställer att information skickas fram och tillbaka snabbare och bearbetas mer komplext.
Läs också: 7 sätt att hålla din hjärna pigg
”Hög intelligens innebär att du har en stark förmåga. För vad? För vad som helst!” säger Dea Franck och fortsätter:
"Du har en hög allmän förståelse som kan användas till allt från att lära dig kinesiska till att hålla balansen på en cykel."
Tro inte att särbegåvade människor därmed kan mycket om mycket. Precis som alla andra måste de anstränga sig för att lära sig nya saker, men inlärningshastigheten är 120 kilometer i timmen.
”Vägen till nya kunskaper är kortare, men det kräver att de engagerar sig i ämnet”, säger Dea Franck.
Lägg därtill ett starkt analytiskt förhållningssätt till världen och ett långtidsminne som en elefants. Det finns exempel på barn som minns sitt eget blöjbyte eller vad de fick på sin tvåårsdag.
”Högintelligenta människor tänker i många lager samtidigt. Det är inte ett spår, utan flera reflektioner samtidigt, som på en åttafilig motorväg”, säger Dea Franck.
Den här typen av hjärnor är som gjorda för utvecklingsorienterade jobb som att vara chef, programmerare eller grundskollärare, där de kan växla mellan flera funktioner.
Vid första anblicken låter det som en barnlek att vara utrustad med en liten superdator till hjärna. Men vad händer när en uppgift blir rutinmässig?
”Jobb med mycket repetition är en mycket dålig matchning. De riskerar att drabbas av boreout (uttråkning) eftersom de inte blir intellektuellt stimulerade”, förklarar psykologen.
Läs också: Mindfulness ljudfil – guidad paus
Vanlig gammal planering kan också orsaka allvarlig huvudvärk. För när du har gått igenom hela din skolgång utan att göra en enda plan för hur du ska lösa en uppgift, hur ska du då kunna känna till de nödvändiga stegen i en arbetsprocess?
Plötsligt hamnar de särbegåvade i jobb som de inte klarar enbart på grund av en hög IQ. Och då kan de många analytiska tankarna snabbt sluta som myriader av tankar.
”Därför är det särskilt viktigt för särbegåvade personer att ha tillräckligt komplexa arbetsuppgifter och att öva sig i att strukturera arbetsuppgifter, men då är också vägen banad för hög arbetstillfredsställelse och topprestationer”, försäkrar Dea Franck.
Här kan du läsa om särbegåvade Nanna, som har vänt frustration till arbetsglädje.
De yrkesmässiga för- och nackdelar som följer med att ha fått sin hjärna ihopsatt med superlim är en sak. Socialt sett finns det också speciella egenskaper.
”I en grupp kan man känna sig väldigt ensam eftersom man inte kan spegla sig själv i de andra. Därför finns det ofta en stor ensamhet”, säger Dea Franck.
Det kan vara över en lunch på jobbet, där kollegorna delar med sig av sina helgplaner eller favoritprogram som ligger miltals från den högt uppsatta personens smak.
”Det blir för banalt och för enkelt för dem. Många undertrycker sitt intellekt för att passa in. De måste förändra sig själva”, förklarar Dea Franck.
Om du är en särbegåvad kvinna känner du kanske igen dig i att du vill dölja ditt mer kunskapstunga bidrag till samtalet?
När Dea Franck testar för begåvning i sin klinik har hon verkligen märkt en tydlig skillnad mellan könen.
"Det finns en tydlig tendens att kvinnor ifrågasätter sitt eget intellekt mer än män. De tror helt enkelt inte på testsvaret och försöker bortförklara att de är särbegåvade."— Dea Franck, psykolog
För att få ut det mesta av sin talang måste man våga lyfta fram sina egna styrkor, och kvinnor hålls tillbaka av våra stereotypa könsuppfattningar, säger hon.
”När kvinnor vill ta ut svängarna, till exempel på jobbet, möts de av: 'Kan du inte bara ta det lite lugnt?' Det säger man inte till en man som vill samma sak.”
Så småningom lär sig kvinnorna att säga nej till sig själva i stället för att ta deras plats. Därmed riskerar de både förlorad arbetsglädje och i värsta fall kan de med tiden utveckla ångest och depression.
Psykologen uppmanar alla särbegåvade människor, både kvinnor och män, att stå för vilka de är och att organisera sina liv efter sitt intellekt. I stället för att hugga av en klack för att passa in – eller ”slita av hela knäskålen”, som Dea Franck uttrycker det.
Det betyder inte att de högt begåvade inte kan prata med de normalbegåvade – för det kan de – de blir bara inte stimulerade av det.
”Tänk på att det är lika långt från högbegåvade till normalbegåvade som det är från normalbegåvade till den kategori som kallas mentalt efterblivna”, säger Dea Franck.
Därför blir det nästan magiskt när två särbegåvade människor möts.
”När Mensa anordnar cafémöten och människor som aldrig tidigare träffats sätts mitt emot varandra känns det ofta som om de vore barndomsvänner. De fångar direkt upp varandras tankar. Det är en enorm befrielse”, säger Dea Franck.
Normalfördelningskurvan visar hur intelligenskvoten är normalfördelad hos människor.
Den nedre raden visar intervallet från en IQ på 60 upp till 140. Den visar att få har en låg IQ, få har en hög IQ och de flesta har en IQ däremellan.
Diagrammet kan också visa skillnaden mellan en person med en IQ på 135 (särbegåvad) och en person med en IQ på 100 (normalbegåvad).
Skillnaden är densamma som mellan en normalbegåvad person och en person med en IQ på 65 (intellektuell funktionsnedsättning).
KÄLLA: Dea Franck, psykolog