Ensamhet är mycket vanligt. Men det är sällan något vi pratar högt om, eftersom känslan för många är skamfylld. Möt en kvinna som har drabbats – och förstå varför vi kan känna oss ensamma även när vi är en del av en gemenskap.
ENSAMHET kan vara en känsla av att vara osynlig i sällskap med andra. När ensamheten biter sig fast kan den orsaka allvarliga skador på kropp och själ.
Samtalet kretsar kring bordet på en födelsedagsfest som Yvonne Brandt har blivit inbjuden till. Hon tittar uppmärksamt på de andra. Samtidigt hörs en irriterande röst i hennes bakhuvud.
"Den säger: 'Säg något, Yvonne! Varför är det så svårt för dig?'. Men innan jag hinner formulera mina tankar har samtalet gått vidare. Då kommer känslan av att ingen är intresserad av vad jag har att säga", förklarar Yvonne uppriktigt.
Det är i dessa situationer som hon känner sig särskilt ensam.
Ensamhet är ett stort och växande problem i vårt samhälle. Allvarlig ensamhet drabbar så mycket som 23 procent av befolkningen, enligt Folkhälsomyndighetens nationella befolkningsundersökning, Hälsa på lika villkor år 2022. Det motsvarar var fjärde svensk.
Det skiljer sig mellan olika åldersgrupper: En av tre unga vuxna, 16-29 år, uppger att de besväras av ensamhet och isolering. Bland de äldsta, 85 år och äldre, uppger 40 procent av kvinnorna och nära 30 procent av männen, att de besväras av ensamhet och isolering.
De som känner sig ensamma går oftare till läkaren, läggs oftare in på sjukhus, drabbas oftare av sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, demens, ångest och depression.
Därför är det angeläget att vi förstår vad ensamhet är, både på individ- och samhällsnivå, så att vi kan vidta åtgärder mot den.
Var fjärde svensk besväras av ensamhet och isolering— Källa: Folkhälsomyndighetens nationella befolkningsundersökning, Hälsa på lika villkor, 2022.
Om det är något som ensamhetsforskaren Christine E. Swane önskar att vi förstod om ensamhet, så är det att den är bredare än vi tror. Det handlar inte bara om hur djup känslan kan bli, utan också om i vilka situationer den kan uppstå.
"Vi måste förstå skillnaden mellan det fysiska att vara ensam, som är ett objektivt tillstånd – och att känna sig ensam, som är vår egen upplevelse av att vara ensam. Det är två olika saker som inte ska likställas", säger hon.
Betyder det att man kan känna sig ensam även om man har människor omkring sig?
"Svaret är ja, och det har vi inte alltid insett. Och man kan också vara ensam utan att vara ensam", säger Christine E. Swane.
Enligt forskaren är problemet med en alltför förenklad syn på ensamhet att man kan bli misstänkt för att vara ensam även om man inte är det, till exempel om man är äldre eller bor ensam. Samtidigt kan andra som verkligen är ensamma förbises om de tillhör "fel åldersgrupp" eller om de känner tomhet i sällskap med andra.
Tillbaka till Yvonnes födelsedagskalas, där hon är fysiskt närvarande men ändå känner sig utanför gemenskapen. Bara tanken på att inte bli sedd och förstådd för den man är kan lätt leda till ensamhet.
Observera att vissa människor upplever detta när de går ut på ett socialt evenemang, men för andra kommer känslan när de är med sin egen partner eller familj.
"Om du inte kan känna denna samhörighet med andra kanske du tänker: 'Om jag går nu kommer ingen att märka det'", säger Christine E. Swane och fortsätter:
"Då är det ofta lättare att stanna hemma och bespara sig den extra smärtan. Då slipper du konfronteras med det faktum att du inte känner dig sedd, hörd eller omhändertagen."
När du väl börjar ställa in bokklubbens årliga middag eller din mosters födelsedag kan det bli en ond spiral som tär på din självkänsla.
"Det allvarligaste är om din självkänsla blir så låg att du förlorar tron på att du har ett värde för andra och att du kan vara användbar till vad som helst", säger Christine E. Swane.
Läs också: Så stärker du din självkänsla
Detta var precis den typ av spiral som Yvonne upplevde för flera år sedan när flera olyckliga händelser planterade ensamhetens frön i henne. Hon hamnade i ett trakasseriärende på jobbet, blev sjukskriven och till slut avskedad. Detta utlöste depression och ångest. Till råga på allt flyttade hennes två döttrar hemifrån och hon blev ensam kvar.
"Jag kände mig komplett tom inombords och kände en enorm sorg. Jag tänkte: 'Ingen vill vara med mig'", säger Yvonne.
Genom terapi började hon lära sig verktyg för att undvika att falla ner i ett hål, och när hennes energinivåer var låga använde hon datorn för att komma närmare andra.
"Facebook räddade mitt liv eftersom det förde in sällskap i mitt vardagsrum. På den tiden var det oändligt svårt att ta sig ut genom dörren när folk bjöd in mig", säger Yvonne.
Du har säkert varit med om att bli helt utmattad bara av tanken på att delta i ett socialt evenemang. Så vad gör man då? Man ställer in.
"I stunden skyddar det dig, men på lång sikt bidrar det till att hålla dig kvar i ensamheten", säger Christine E. Swane.
Att gå ut och träffa andra gör för de flesta att känslan av ensamhet släpper och blir lättare att hantera.
När man själv är ensam är det lätt att få en alltför rosenskimrande bild av andra människors liv, så det måste man också ta hänsyn till.
Läs också: Sociala medier kan påverka självkänslan - även hos vuxna
"Vi speglar oss i andra människors liv och tror att de lever mer rätt och lyckligare än vi. Det kan kanske liknas vid kvinnor som vill vara gravida och ser barnvagnar överallt", säger Christine E. Swane.
Hon var tidigare övertygad om att vintern var den värsta årstiden för ensamma människor eftersom man inte kommer ut så mycket. Men intervjuer med människor som kämpar med ensamhet ändrade på den uppfattningen.
"De säger till exempel att på sommaren, när de går till matbutiken för att köpa en liter mjölk, kan de känna doften av andra människor som grillar och höra dem ha roligt", säger hon.
Det intressanta är hur vi alla påverkas av förväntningar som är knutna till vår ålder – och som kan vara fröet till ensamhet. Till exempel stereotypen att när man fyller 40 ska man ha en fast partner och ett hem, barn och ett jobb.
"Om du inte lever upp till den bilden måste du förklara och försvara ditt liv. Därifrån är steget inte långt till att ta till sig andras negativa bild och fråga sig: 'Är det något fel på mig? Det innebär att även om man egentligen mår bra kan man känna sig ensam och fel", säger Christine E. Swane.
Lyckligtvis är Yvonne inte kvar där idag. Hennes väg ut ur ensamheten var att arbeta som volontär i flera organisationer när hon gick i pension:
"Jag kände att jag kunde vara till nytta, även om jag inte var på arbetsmarknaden. Jag kunde vara något för andra. Idag har jag ett bra socialt liv och jag har mitt psykiska välbefinnande under kontroll", avslutar hon.
KÄLLA: Christine E. Swane, kultursociolog, PhD, direktör och forskningschef