Jag har känt mig annorlunda i hela mitt liv. Jag var en flicka med hett temperament, som ofta hängde med pojkar och klättrade i träd och tjuvrökte bakom cykelförrådet. Men jag var samtidigt ett barn som klarade mig bra i skolan så ingen fick upp ögonen för mina problem, säger Stinne Skovbjerg och fortsätter berätta:
“När jag ser tillbaka skulle jag såklart vilja att det någon hade sett att jag kämpade och hade det svårt. Att alla konflikter som uppstod hemma hade en bakomliggande orsak.”
Ett halvt liv skulle det gå innan hon för två år sedan, vid en ålder av 44 år, fick diagnosen ADHD. Vid den tidpunkten hade det dykt upp fler än en sak i hennes journal: stress, ångest och depression.
Psykiater Lotta Borg Skoglund sitter på sitt kontor på Uppsala Universitet och nickar igenkännande till Stines upplevelse. Hon har med egna ögon sett och hört om åtskilliga, liknande fall.
“Vi vet att kvinnor i genomsnitt är väsentligt äldre – omkring 30 år – när de äntligen får sin ADHD-diagnos. Män är i genomsnitt 18,5 år. Det finns ett stort mörkertal hos flickor med ADHD och det leder tyvärr till att många hinner utveckla allvarlig psykisk sjukdom innan de får hjälp”, säger hon.
ADHD upptäcks ofta i barndomen och tonåren och symptomen blir ofta mildrare med åren. Men hos varannan fortsätter symptomen att vara svåra och många, även i vuxen ålder. ADHD kan inte behandlas så att den försvinner, utan är en livslång neuropsykiatrisk funktionsvariation.
Pojkars symptom i fokus
Att Stinne Skovbjerg – och massor av kvinnor med henne – får vänta så länge med att bli utredda beror enligt psykiater Lotta Borg Skoglund på att vi helt enkelt har bättre koll på de symptom som ofta visar sig hos pojkar och män. I stort sett all forskning är baserad på pojkar och män, medan vi relativt nyss har förstått hur ADHD visar sig hos flickor och kvinnor.
ADHD innebär svårigheter med koncentration, hyperaktivitet och impulsivitet. Men medan pojkar och män med ADHD ofta låter mycket, inte kan sitta stilla på en stol och inte sällan är utåtagerande, har flickor och kvinnor en tendens att vända rastlösheten inåt och fokuserar på att passa in.
“Flickor och kvinnor med ADHD visar ofta upp egenskaper som skolan eller arbetet kräver, men det dränerar dem på energi. Det är så bra på att leva upp till andras förväntningar att ingen misstänker att det är något som är jobbigt” säger Lotta Borg Skoglund.
Dum eller lat
Tillbaka till Stinne, som i början av 2000-talet kommer in på en av de mest prestigefulla utbildningarna i Danmark, Danmarks Journalisthögskola, på första försöket. Men bakom framgången osar frustration.
“Jag satt alltid kvar mycket längre på skolan än de andra. Ibland var det helt omöjligt. Att samla ihop trådarna till en artikel kunde vara som att lägga ett pussel, där bitarna plötsligt flyttar på sig. Därför var jag alltid extremt trött”, säger Stinne.
När hon lyckas med en uppgift, är det för att hon har gett precis allt hon har. Det gör henne utmattad och får henne att tvivla på sina egna förmågor:
“Det har varit talande för hela mitt arbetsliv, att det har funnits saker som jag har haft svårt med för att min hjärna är annorlunda än andras. Det har gjort att jag hamnat i konflikt med kollegor. Och det fick mig att tänka att jag antingen måste vara dum i huvudet eller väldigt lat”, säger Stinne.
Ofta är hon missnöjd med sin egen prestation. Och det gör det faktiskt inte lättare att förlika sig med att hon ibland lyckas genomföra en uppgift till perfektion. Det är ganska typiskt enligt Lotta Borg Skoglund:
“Ibland verkar allt fungera. Andra gånger faller allt isär fullständigt. Den dynamiken är särskilt svår för kvinnor att acceptera. Att inte leva upp till sin fulla potential är ofta en livslång sorg som många med ADHD tvingas leva med”, säger hon.
Så stor skillnad är det på mäns och kvinnors ADHD-symptom
Forskningen har slagit fast att ADHD visar sig olika hos flickor och pojkar. Skillnader som i viss utsträckning kan överföras till vuxna med ADHD.
Hormoner förvärrar symptom
Stinne brinner för sitt arbete som journalist, så hon vill och tänker fortsätta att jobba. Men hon måste erkänna att hon efter några år inte längre mäktar med ett heltidsjobb. I perioder är hon så stressad att hon måste sjukanmäla sig, och hon har ångest och depression till och från. Det finns ingenting i hennes berättelse som sticker ut i förhållande till kvinnors typiska ADHD-symptom.
Det är framförallt två saker som utmärker kvinnor. Vi har en ökad tendens till psykisk ohälsa, och vi påverkas starkare av hormoner. För det första är det nästan i stort sett omöjligt att upprätthålla det stora mentala arbetet i att följa med akademiskt och dölja skam och underlägsenhet i längden. Med åren bränner kvinnorna ut sig själva känslomässigt.
“Det resulterar ofta i att de utveckla ångest och depression, vilket blir deras första möte med vården”, konstaterar Lotta Borg Skoglund.
För det andra visar det sig att svängningarna i vår hormonbalans har en tendens att förvärra ADHD-symptomen. Ett fält som är totalt förbisett inom forskningen, eftersom den primärt har fokuserat på pojkar och män, vars hormonbalans är mer stabil. Det kvinnliga könshormonet östrogen samspelar nämligen med dopamin, som bland annat styr vår energi och våra lyckokänslor.
“Jag har träffat många kvinnor som tror att de har Alzheimers eftersom deras humör och energi förvärras från ena dagen till den andra. Det kan vara i samband med pubertet, menstruation, förlossning eller klimakterie”, säger Lotta Borg Skoglund.
LÄS OCKSA: Testa dig själv: Har du tecken på OCD?
Fokuserar på att vara mamma
Kan Stinne Skovbjerg känna igen sig i den beskrivningen? Japp, varenda ord. Hennes ADHD-symptom förvärras kraftigt vid menstruation, och den nådde nya höjder när hon som 40-åring födde ett barn.
“När min son föddes gick det på allvar upp för mig att något var fel. Då gick inte ekvationen ihop längre, jag fick inte ihop vardagen”, säger hon.
Stinne hade tidigare kunnat dra sig tillbaka och ladda upp batterierna i hemmet, men med ett spädbarn i huset var den tiden förbi. Hennes energi räckte därför bara till att ta hand om barnet. I stort sett allt annat var den nyblivna mamman tvungen att skjuta ifrån sig.
Vid den tidpunkten är det flera kvinnor – både kändisar och kvinnor i Stinas familj och umgängeskrets som berättar öppet att de har fått konstaterad ADHD, och Stinne får en stark misstanke. Hon får till en läkare och ber om att få göra en utredning.
“När jag äntligen fick diagnosen konstaterad blev jag ledsen, både för att jag har ADHD och för att det upptäcktes så sent. Samtidigt blev det en vändpunkt. Jag tänkte: ‘Så det är därför! Nu måste jag släppa på mitt motstånd och fokusera på att få ut det bästa av detta'”, säger hon.
En av de stora kamelerna som hon behövde svälja var att sänka karriär drömmarna hon bar på.
“Ambitionerna har jag fortfarande, men just nu fokuserar jag på en enda sak: Att vara en bra mamma. Det är en väldigt svår process, för jobb och karriär har alltid betytt mycket för mig. Men det går inte – i alla fall inte medan min son är liten. Nu ska jag styra upp mitt liv efter den jag faktiskt är istället för den jag trodde att jag skulle vara”, säger hon.
Kvinnor döms hårdare
Som tur är medför ofta en diagnos också en ökad förståelse för sig själv. Nu finns det nämligen en förklaring till varför det kan vara svårt att komma ihåg avtalade möten, att man överreagerar känslomässigt eller det blir väldigt rörigt, vilket är vanliga drag hos personer med ADHD. En acceptans, som framförallt kvinnor med ADHD ofta kan ha längtat efter.
“Vi är uppfostrade till att vi som kvinnor ska vara bra på att strukturera och vårda relationer. Så när vi faller vid sidan av, döms vi mycket hårdare av omvärlden än män som beter sig på samma sätt. Det är otroligt dumt, men jag är själv skyldig till att bidra till den typen av diskriminering”, säger Lotta Borg Skoglund.
När en man bor i en rörig lägenhet kallar vi det t ex en ungkarlslya. När en kvinna bor med damm i hörnen och smutsig disk framme tittar vi snett på henne. Och vi dömer den mormor som glömmer sitt barnbarns födelsedag. Det kommer en morfar undan med på ett annat sätt.
Som tur är har Stinne blivit bra bemött av både vänner och familj. ADHD-medicin vill hon inte ha, men med hjälp av bl a meditation, mindfulness och kalla bad har det skett ett markant skifte i sättet hon ser på sig själv:
“Det har varit en lång process, men på många sätt är jag på en bättre plats i mitt liv nu än någonsin förut. Jag förstår mig själv bättre. Och så har jag slutat att anklaga mig själv för saker jag inte klarar av och istället berömma mig själv för allt jag klarar av trots diagnosen”, avslutar hon.
Källa: Lotta Borg Skoglund, psykiater på Karolinska Universitetssjukhuset, lektor vid Uppsala Universitet och författare