Ost – vad är sant och vad är falskt?

Man går upp i vikt av ost – eller? Och ger ost starka ben? Läs mer här när vi går igenom 9 myter om ost och tar reda på vad som är sant och falskt om delikatessen som du säkert antingen älskar eller hatar.

Parmesanost

PARMESAN – parmesan smakar fantastiskt gott, och så är det den ost som ger dig flest proteiner.

© iStock

Det finns massor av olika slags ost. Vissa ostar är gjorda på komjölk, andra på getmjölk medan några ostar är "mögliga". Det finns massor av myter kring ost, som inte alltid är sanna. Är ädelost faktiskt möglig i ordets rätta bemärkelse? Och är det sant att laktosintoleranta inte kan äta ost? Här går vi igenom 9 myter om ost.

Ädelost

ÄDELOST – du kan lugnt njuta av din ädelost – den här sortens mögel är harmlöst.

© iStock

Myt 1: Ädelost är möglig ost

SANT, MEN...

Mögel är inte bara mögel. De mögelsvampar som används i produktionen av ädelost är harmlösa och bidrar till ostens samlade arom. Det är en helt annan sak om din vanliga dessertost, som t ex brie, blir angripen av mögel. Den typen av mögel kan vara cancerframkallande och eftersom den lätt sprider sig i den mjuka osten måste du kasta hela osten om du ser mögel på den. Har din hårdost däremot blivit angripen av mögel behöver du inte kasta den. Det räcker att skära bort 1 cm runt det angripna stället.

Myt 2: Veganer kan inte äta ost

SANT, MEN...

Vanlig ost är gjord på mjölk, som är en animalisk råvara. Därför kan veganer inte äta ost. Efterfrågan på liknande alternativ har dock fått råvaruproducenterna att uppfinna alternativ som är baserade på växter. Det finns alternativ för både påläggsost, parmesan, cheddar och dessertostar. Ofta är huvudingrediensen fet kokosolja, och produkterna binds samman med en massa stärkelse och förtjockningsmedel. Hälsomässigt handlar det därför ofta om en mindre nyttig produkt än den traditionella osten.

Myt 3: Fettet i ost är nyttigt

FALSKT, MEN...

Fettet i ost är nyttigI grunden handlar det om mättat fett av den typ som hälsomyndigheterna rekommenderar dig att hålla igen på. Vill du följa rådet om att max 10 procent av dina dagliga kalorier ska komma från mättat fett gör du därför klokt i att välja ost med lägre fetthalt. Trots det finns det ett litet “men” här, för ett stort antal undersökningar visar att ostens fett inte är onyttigt på samma sätt som mättat fett från till exempel smör och fläskkött. Till skillnad från de två sistnämnda, som kan förvärra ditt kolesterolvärde, är osten neutral. Orsaken är den fermentering som sker under ostproduktionen.

Myt 4: Ost gör dig tjock

SANT, MEN...

Feta ostar är kaloribomber och huvudorsaker till att t ex en pizza innehåller många kalorier. Ju fetare ost, desto större sannolikhet att du går upp i vikt. Det beror både på att kaloriinnehållet ökar med fettprocenten, och att det oftast är ett omvänt proportionellt förhållande mellan fettinnehållet och innehållet av mättande proteiner. Byter du från en hårdost med 20+ till en med 45+ från samma fabrikat får du inte bara 50 procent fler kalorier, utan även 15-20 procent mindre protein. Bägge delar gör att du går upp i vikt.

Myt 5: Ost innehåller mycket protein

SANT

Ja! Innehållet per 100 gram trumfar ofta innehållet i både kött, fisk och fågel. Samtidigt är kvaliteten av proteinerna på topp, så att det är lätt för kroppen att nyttja dem optimalt för att bygga upp muskler och annan vävnad.

Hur mycket protein behöver du?

5 ostar med hög proteinhalt (proteininnehåll per 100 g):

  • Parmesan: 33,6 g
  • Havarti: 30,1 g
  • Grevé: 30 g
  • Gruyere: 29,9 g
  • Mozzarella: 28,9 g
Proteinindhold i ost

PROTEIN I OST PR. 100 G – parmesan topper på proteinindhold.
Källa: Frida.fooddata

Myt 6: Getost är nyttigare än ko-ost

SANT, MEN...

Ostfamiljen består av otroligt många medlemmar som skiljs åt av fettmängden, proteinmängden, innehållet av bakterier, svampar och mycket annat. Därför är det omöjligt att kora en klar vinnare i duellen mellan ost gjord på komjölk och ost gjort på getmjölk.

Ett par plus gör dock att vi trots allt utser getosten till segrare. För det första kan en del människor, som inte tål ost gjord på komjölk, äta getosten. För det andra är getostens fettsyresammansättning en aning nyttigare än den du hittar i ko-ostens. Skillnaderna är dock små, och därför föreslår vi att du låter dina smaklökar avgöra valet.

Ostkupa i glas

OSTKUPA – den lilla behållaren ser till att osten har rätt luftfuktighet.

© iStock

Myt 7: Ost behöver kunna andas

SANT

Ost är en levande produkt och därför mår den bäst när den kan andas. Samtidigt är det viktigt att den inte torkar ut. Det är orsaken till att många osthandlare packar in osten i vaxpapper, som dels håller på en del av fukten, dels tillåter osten att andas. Har du inte vaxpapper hemma kan du förvara osten i en glasskål med lock. Det är viktigt att det är luft omkring. Kolla att det inte ligger vattendroppar på osten, det är ett tecken på för stor luftfuktighet och främjar växten av oönskat mögel på osten.

Myt 8: Ost är en bra källa till kalk

SANT

Mejeriprodukter är generellt en bra källa till den skelettstärkande mineralen, och osten placerar sig på topp. Särskilt hårdostar är rika på kalk. 100 g ost täcker enkelt hela ditt dagsbehov, oavsett om du väljer magra eller feta ostar.

Ost ger kalk till hela kroppen
Kalk förknippas ofta med starkt skelett, men mineralen gör också mycket annat bra för din kropp.

  • Tänderna: Kalk är en viktig byggsten för dina tänder.
  • Ryggraden: Kalk medverkar till att leda impulser i nervsystemet.
  • Skelettet: Kalk ingår i uppbyggnaden av ett starkt skelett (99 procent av kroppens kalk är bundet i skelett och tänder).
  • Blodcirkulationen: Kalk gynnar ditt blodtryck.
  • Musklerna: Kalk ingår i varenda muskelsammandragning.
  • Tarmen: Kalk binder lite av fettet i tarmen (och besparar dig kalorier).
Brunost

BRUNOST – generellt skapar inte ost problem för laktosintoleranta – undantaget är dock den norska brunosten.

© iStock

Myt 9: Laktosintoleranta tål inte ost

FALSKT

Laktos är en typ av socker som finns i mejeriprodukter. Laktosintoleranta människor saknar enzymet laktas, som kroppen använder för att bryta ner mjölksockret. Om du inte tål mjölksockret kommer du vid större mängder få magproblem, som kan bestå i allt från uppblåsthet till smärta och diarré. Under normala omständigheter krävs dock mer än 5 gram laktos för att skapa en märkbar provokation av matsmältningssystemet, och eftersom ost i regel bara innehåller några få gram laktos per 100 gram, är det tveksamt om du kommer att få problem. Ingen regel utan undantag – den norska brunosten har ett väldigt högt innehåll av laktos. Här räcker det att du får i dig 15-20 gram ost för att du ska få i dig för mycket av mjölksockret.

Laktos i olika ostar (laktosinnehåll per 100 g):

  • Fetaost: 0,5 g
  • Gräddost: 2,2 g
  • Keso: 2,5 g
  • Färskost: 3,5 g
  • Brunost: 33 g

Källa: frida.fooddata.dk

Artikeln publicerades i I FORM nr 15/2020