Du är varken känslokall eller onormal för att du tar del av hemska brott på TV eller i böcker. Snarare tvärtom. Se vad du får ut av att vara en skräckfantast och förstå varför det är naturligt att vilja bli skrämd.
SKRÄCK PÅ SKÄRMEN är en trygg plats där vi kan träna på vår rädsla så att vi blir bättre på att hantera den i verkliga livet.
Man behöver inte titta på många bästsäljarlistor eller topp 10-listor över podcasts och serier för att bekräfta att det läskiga är på frammarsch. Vi slukar underhållning om seriemördare, övernaturliga varelser och kriminalitet.
Och om du är den typ av person som kopplar av till – eller till och med njuter av – skräckhistorier, har du förmodligen frågat dig själv om du är normal. Till det kan vi bara säga: "ja".
Läs också: Varför kvinnor älskar true crime mer än män
Lusten att se och lyssna på det skrämmande och hemska har en naturlig förklaring, och det kan till och med vara hälsosamt för oss. Genom fiktionens värld lär vi oss nämligen att hantera negativa känslor som ångest och stress.
För att förklara hur detta fungerar har vi talat med två ledande experter på området: Mathias Clasen och Marc Malmdorf Andersen, som bland annat forskar om varför vi människor frivilligt söker oss till skräck på Recreational Fear Lab vid Århus universitet.
Från en mycket ung ålder finner vi nöje i en viss grad av skräck och skrämmande saker. Till exempel när vi leker tittut, kastas upp i luften och fångas igen, eller när vuxna sjunger "Björnen sover" och avslutar med ett farligt björnvrål.
Det senare är faktiskt vad som i skräckgenren kallas för en "jump scare". En medveten skrämseltaktik som får oss att hoppa i stolarna under en skräckfilm, och som vi tydligen tycker är rolig redan i dagisåldern.
"Barn tycker ofta att rädsla och skrämsel är väldigt spännande, och de kommer att leka något lite läskigt om de får lov. Barn älskar till exempel Halloween, och ju äldre vi blir, desto mer tar vi in det läskiga i vår mediekonsumtion", säger Marc Malmdorf Andersen, som också är lek- och kognitionsforskare vid Interacting Minds Centre vid Århus universitet.
Det finns alltså en del som tyder på att intresset för skrämmande saker är medfött. Det gäller även hjärnans rädslesystem, som talar om för oss hur vi ska reagera i obehagliga och skrämmande situationer.
När primitiva människor upplevde hot från rovdjur och reptiler, till exempel, kickade rädslesystemet in så att vi kunde reagera på lämpligt sätt genom att antingen fly, frysa eller slåss.
Testa dig själv: Är du konflikträdd?
Enligt skräckforskaren och doktoranden Mathias Clasen är rädsloreaktionerna i stort sett desamma när vi ser en läskig film eller går in i ett spökhus.
"Delar av vårt rädslesystem skiljer inte mellan verkliga faror och inbillade faror. De flesta känner till exempel igen sig i reaktionen att hålla en kudde framför ansiktet när det är något läskigt på skärmen, på samma sätt som man kan sätta upp armarna framför huvudet för att skydda sig mot en attack."— Mathias Clasen, PhD och Associate Professor vid School of Communication and Culture vid Århus universitet
Även om det är naturligt för oss låter det inte kul att bli livrädd, få hjärtat i halsgropen och känna att man måste springa iväg.
Men många tycker att det är det, och enligt Mathias Clasen beror det på vår biologi. Vi är kodade att finna njutning i sådant som säkerställer vår egen och vår arts överlevnad.
Läs också: Varför är jag ensam när jag har familj och vänner?
"Precis som vi är kodade att finna njutning i sex och mat, är vi också kodade att finna njutning i skrämmande lekar eftersom de tränar oss att reagera på verkliga hot och faror, vilket är enormt användbart för oss", förklarar han.
Samma sak gäller när djurungar frivilligt slåss mot varandra i leken. Här utvecklar de färdigheter som förbereder dem för att hantera det farliga djurlivet i skogen.
Under coronapandemin genomförde Mathias Clasen och hans kollegor en studie med 310 deltagare som visade att personer som tittade mycket på skrämmande filmer blev mindre psykiskt påverkade av pandemin.
De kände mindre ångest, hade färre sömnproblem och mindre koncentrationssvårigheter än personer som tittade på färre läskiga filmer och serier på sin fritid.
Och även om studien är för liten för att entydigt dra slutsatsen att skräckfilmer kan bota ångest och rädsla, finns det fortfarande tecken på att skrämmande underhållning förbereder oss för svåra situationer.
Läs också: Depressionstest - har du symptom på depression?
"Genom skrämmande filmer, spel eller spökhus testar vi vårt rädslesystem. Vi lär oss något om hur vi reagerar på ångest och rädsla och hur vi kan undertrycka de känslorna eller vara i dem", säger Mathias Clasen.
Det var ingen slump att en av de mest streamade filmerna under pandemin var "Contagion" från 2011. En skräckfilm om ett virusutbrott från Hong Kong som till slut blir en världsomspännande och dödlig pandemi.
"Även om det bara var en film fick den ändå många människor att tänka på en del skrämmande scenarier och föreställa sig hur en mycket våldsam pandemi skulle kunna utvecklas i värsta fall."— Marc Malmdorf Andersen, kognitionsvetare och docent vid School of Culture and Society, Århus universitet
Obehag kan också stärka oss mentalt i mer vardagliga situationer. Ett konkret exempel kan vara en anställningsintervju eller en presentation på jobbet som du är jättenervös inför.
Adrenalinet pumpar genom kroppen, pulsen ökar, musklerna spänns, hjärtat slår snabbare och du blir svettig i handflatorna. Flykt-, frys- eller kampreaktionerna sätter in.
Om du har upplevt dessa kroppsliga reaktioner flera gånger, t ex genom lek eller fiktion, kan du förstå dem lättare, de kommer att ha mindre inflytande på ditt beteende och du kan reagera mer lämpligt på dem i situationen.
Läs också: 7 vinster din hjärna gör när du tränar
För att förstå exakt hur detta fungerar, enligt Marc Malmdorf Andersen, föreställ dig att du sitter i en biosalong.
Plötsligt inser du att alla andras godispåsar är väldigt högljudda. Men din egen godispåse däremot – den låter inte alls så mycket. Du är faktiskt ganska bra på att äta godis tyst.
Det beror på att din hjärna kan förutse att det kommer att höras ett ljud när du stoppar handen i din egen godispåse, och därför undertrycker hjärnan ljudet och obehaget från just det ljudet.
"På samma sätt kan du tänka dig att om du har aktiverat ditt rädslesystem många gånger, t ex genom att titta på skräckfilmer eller hoppa fallskärm, kan din kropps interna signaler ha blivit mycket mer förutsägbara för dig. Det kan innebära att de inte känns lika våldsamma", förklarar Marc Malmdorf Andersen.
SKRÄMMANDE SKÖNLITTERATUR - kan göra det möjligt för oss att testa vårt rädslesystem.
Det är inte ovanligt att höra om människor som skruvar upp sin konsumtion av skräck när livet blir tufft. Vid första anblicken kan man tro att det hjälper att höra om andra som har det värre än man själv, eller att man flyr verkligheten.
Men så enkelt är det inte om man frågar forskarna. Både Mathias Clasen och Marc Malmdorf Andersen menar att vi dras till fiktion som på något sätt representerar de verkliga utmaningar vi själva står inför.
Läs också: 6 tips för att prata med någon i sorg
"Fiktion låter oss känna något kraftfullt som kan likna det vi själva kämpar med. Men till skillnad från riktig ångest vet du exakt var känslorna kommer ifrån, och du kan avsluta den när du vill och ta kontroll över känslorna", säger Mathias Clasen.
Sambandet mellan till exempel ångest och depression och vår konsumtion av skrämmande underhållning är ett område där det behövs mer forskning.
Vi hör allt fler historier om personer med generaliserat ångestsyndrom eller depression som använder skräck som en form av självmedicinering, men jag tror inte att det är så enkelt som att man bara tänker att "det är i alla fall inte jag", säger Mathias Clasen.
KÄLLOR: Mathias Clasen, PhD och lektor vid School of Communication and Culture vid Aarhus universitet, forskar om skräck och är chef för Recreational Fear Lab och Marc Malmdorf Andersen, PhD och kognitionsvetare samt docent vid School of Culture and Society - Interacting Minds (IMC) – vid Århus universitet