6 goda råd för att prata med någon i sorg

Detta vet vi: Människans hjärna är kodad för att gå i en stor båge runt död och förstörelse, och därför är det helt normalt att känna ett intuitivt motstånd mot att prata om sorg.

Det är inte bara beröringsångest som hämmar oss, det är i lika hög grad rädslan att bli påverkad av den andra personens sorg. Det blir helt enkelt för smärtsamt, för att vi omedvetet tänker: “Tänk om det var jag?”

Det kan du göra: Det är inte lätt att prata om sorg, men det är viktigt. Samtalen kommer stärka er vänskap och de kan vara avgörande för att din vän ska komma vidare i livet.

Du ska helt släppa föreställningen om att du behöver säga något speciellt. Det är inte din uppgift att få den andra att må bättre. Det är själva handlingen att visa att man finns där som har en helande effekt. Så gör dig tillgänglig när du är redo.

Detta vet vi: Insikten om hur viktigt det är att säga ifrån när människor har förlorat något värdefullt har nått de flesta.

Men i vår iver att visa omsorg kan uppmärksamheten vara överväldigande för de sörjande, t ex om människor kommer på sig själva att fråga om djupt personliga saker vid kyldisken i mataffären.

Det kan du göra: Fundera över hur du kan skapa bra ramar för ett djupt, förtroligt samtal. Det är mest naturligt om det bara är ni två som träffas.

Ett bra ställe kan vara på en promenad. Ett dåligt ställe är på en fest där ni har druckit alkohol, och det är hög musik och många andra människor.

Detta vet vi: När sorgen slår till har hjärnan svårt att få ihop känslor och fakta. Minnena är rotade i det förflutna. Verkligheten är en annan.

Det resulterar ofta i att den sörjande upprepar sig många gånger, talar osammanhängande och hoppar i tiden. Teorin är att det är ett uttryck för att hjärnan är i färd med att förstå den nya verkligheten.

Det kan du göra: Häng dig inte upp dig på småsaker. Det dimmiga snacket är ett tecken på att personen befinner sig på en plats där hon är på väg att känna igen.

Här är det inte avgörande vad som faktiskt har hänt, utan snarare att personen i fråga går igenom de upplevelsen gång på gång. Som lyssnare kan det upplevas som en återvändsgränd, men det är steg mot acceptans. Så håll ut.

Detta vet vi: När man befinner sig i en djup sorg är ens värld uppochner. Därför kan det dyka upp gränslösa och dramatiska tankar, som ju på sätt och vis matchar det sinnestillstånd man är i. Men de tankarna kan kollidera med din verklighet som vän, och du kanske känner ett behov av att korrigera den andra.

Det kan du göra: Om den sörjande känner sig olycksförföljd och du försöker prata personen ur det blir samtalet sakligt. Det hjälper inte din vän.

För att bearbeta sorgen måste man prata på ett känslomässigt plan. Säg istället: ”Jag tror inte det, men jag ska försöka förstå hur du tänker – berätta för mig.” Ge den andra personen utrymme att dela sina tankar.

Detta vet vi: I ett vardagssamtal är vi vana vid att visa engagemang genom att bryta in och växla någorlunda lika på samtalet. Men om uppgiften är att få den andra att prata så mycket som möjligt, ska du hitta andra sätt att visa att du lyssnar.

Det kan du göra: Att du tar en plats i bakgrunden är inte detsamma som att vara passiv. Personen behöver känna att du är mentalt närvarande. Du kan behålla ögonkontakt och visa närvaro genom att säga små saker som “bra“ eller “usch vad jobbigt“. Det gör stor skillnad för den som pratar.

Detta vet vi: Målet med att prata om sorg är inte bara att prata om den, utan att få den sörjande att förklara hur han eller hon upplever den.

Det innebär i princip att varje gång fokus flyttas till andras upplevelser är det en väg bort från att prata om de sörjandes situation.

Det är väldigt vanligt att man vill prata fram personen till en plats längre fram på sorgens väg än den befinner sig. Men det skapar bara en sak hos den sörjande: känslan av att sörja för långsamt eller på fel sätt.

Det kan du göra: Man bör hejda sig själv när man känner för att säga: “Det känner jag igen, när jag...” Vanan är svår att förändra eftersom det är så vi oftast för samtal. Men det här är ett sorgsamtal.

Istället bör du lyssna aktivt och ställa följdfrågor så att du får reda på så mycket som möjligt om din väns tankar. Inga stadier av sorg är det andra likt, och nu handlar det inte om dig. Andras erfarenheter är inte användbara i den processen. Om din vän däremot får prata om sin sorg kommer hen att bättre förstå sin nya situation under samtalet.