Myter och fakta om fisk

Fisk på burk och konserv räknas inte

FALSKT

Fisk i konservburk är ett enkelt sätt att få i sig fisk på. Näringsmässigt är fisken inte på samma nivå som den färska versionen, men den är fortfarande nyttig.

Det enda du behöver bekymra dig om är den eventuella lag som följer med fisken. Currysill är till exempel onödigt fet på grund av all olja i currysåsen. Om du köper tonfisk i olja ligger den magra och näringsrika tonfisken ofta i en trist vegetabilisk olja, och det är bättre att välja tonfisk i vatten, och tomatsåsen i makrillburken kan innehålla socker.

Läs därför innehållsförteckningen för att hålla koll på om det följer med massa onyttiga ämnen med din fisk. Fisk i konserv har blivit beskylld för att innehålla hälsovådliga ämnen från burken. Men analyser av makrill i tomatsås avslöjar att det inte finns någon anledning till oro så länge burken är hel. Så fort du öppnat burken ska du dock lägga fisken i en annan behållare.

Gravida ska undvika att äta fisk

FALSKT

Du får mer än gärna äta fisk när du är gravid. Livsmedelsverket rekommenderar gravida att äta fisk 2–3 gånger i veckan. Det är dock extra viktigt att du kommer ihåg att variera mellan de magra och fetare fiskarna, och att du är försiktig med enstaka sorter som kan ha förhöjda halter kvicksilver eller dioxin och PCB. Du bör inte äta dessa så ofta, högst 2–3 gånger per år. De kritiska fiskarna är bland annat: färsk tonfisk, rocka, gädda, hälleflundra, abborre, svärdfisk och gös.

Tonfisk på burk kommer ofta från mindre tonfisk som inte innehåller lika mycket kvicksilver, men håll dig till max en burk i veckan. Råden gäller även för kvinnor som ammar och barn 3–14 år. Barn under 3, bör undvika sorterna helt.

Du ska äta fisk varje dag

FALSKT

Du får gärna äta fisk varenda dag om du vill, men hälsomässigt är det inte nödvändigt. De viktigaste ämnena är omega-3-fettsyror och D-vitaminer, och de gynnar kroppen oavsett om du får dem varje dag eller genom två–tre fiskmåltider i veckan.

Du kan därför välja fritt hur du når målet på 350 gram fisk i veckan. 200 gram av dem bör dock helst komma från fet fisk.

Få koll på fiskens vikt här:

1 burk tonfisk – cirka 120 g

1 rödspättafilé – cirka 70 g

1 burk makrill i tomatsås – cirka 75 g

1 stor laxbit – cirka 150 g

1 sallad med rökt lax – cirka 100 g

1 tonfiskfilé – cirka 125 g

1 Sill – cirka 50 g

Odlad fisk är fri från farliga ämnen

FALSKT

Att fisken är odlad är ingen garanti för att den är "ren". Livsmedelsverket gör regelbundna tester av odlad fisk och ett test från 2014, visade att halterna av miljögifter, bekämpningsmedel och läkemedelsrester var låga i odlad lax, men att de ändå existerar.

Dessutom innehåller fodret, som de odlade fiskarna äter, tillsatsämnet etoxikon, som i höga halter kan påverka levern, njurarna och kan ge allergier. Låga halter av etoxikon har påträffats i odlad fisk, men bedöms av Livsmedelsverket som ofarliga.

EU har beslutat att fasa ut etoxikin som tillsats innan sommaren 2020. Då får det inte finnas några mätbara halter av ämnet i fisken.

1. Välj små fiskar, till exempel sill, ansjovis och sardiner.
Stora fiskar som tonfisk, hälleflundra och abborre har på grund av hög levnadsålder längre tid på sig att samla på sig miljögifter.

2. Välj fisk från rena havsmiljöer.
Exempelvis är Nordatlanten mindre drabbad av föroreningar än Östersjön. Dioxin finns oftare i fet fisk från Östersjön, och fisk därifrån ska märkas så det är tydligt för konsumenterna. Kravet gäller inte förarbetad fisk som fiskbullar och laxpaté.

3. Kolla upp dina fiskfavoriter genom att söka information hos myndigheterna. Livsmedelsverket gör regelbundet tester, och har information om vilka fiskar som kan innehålla hälsofarliga ämnen.

4. Välj fisk som är odlad eller fångad i Atlanten eller Stilla havet, om du vill vara säker på att undvika höga halter av miljögifter.
För att vara snäll mot miljön bör du välja vildfångad fisk märkt med KRAV eller MSC – då vet du att du får schysst fisk på tallriken.

Ångad fisk är nyttigast

SANT

Om du inte vill servera fisken rå, är ångning den mest skonsamma tillagningsformen. Den relativt låga temperaturen förhindrar nämligen att fiskens sunda fettämnen ändrar karaktär.

Tester på bland annat tonfisk visar att du vid stekning tappar upp mot 75 procent av omega-3-fettsyrorna, medan fettsyrorna vid ångning förblir i stort sett intakta. Samtidigt undviker du att gå miste om en massa vitaminer och mineraler när du nöjer dig med en skvätt vatten (ånga) istället för att koka fisken i stora mängder vatten.

Så nyttig är tillagningsmetoden
*(på en skala från 1 till 10, där 10 är bäst):*
Tillagningssätt	Värdering
Ångad fisk	9
Fisk i mikrovågsugn	8
Marinerad fisk	6
Ugnsbakad fisk	5
Konserverad fisk	4
Rökt fisk	3
Stekt fisk	2

Fisk är en viktig källa till D-vitamin

SANT

Fisk är en av de få matvaror som innehåller stora mängder av solskensvitaminet D-vitamin.

Brist på vitaminet kan gå ut över såväl ditt humör som ditt immunförsvar och musklernas funktion. Det är särskilt under det mörka vinterhalvåret du riskerar att få brist av det viktiga vitaminet. Under den här perioden står solen nämligen så lågt på himlen att solstrålarna inte når huden i rätt vinkel för att sätta igång kroppens egen produktion av D-vitamin.

De bästa källorna till vitaminet – näst efter solen – är fet fisk som lax, sill och makrill, samt fisk som inte är odlad. För att få i dig de rekommenderade 10 mikrogramen D-vitamin om dagen, kan du välja mellan 1 tsk torskleverolja, 60 g regnbågslax, 30 g stillahavslax, 75 g böckling eller 3 burkar makrill i tomatsås.

Frusen fisk är mindre nyttigt än färsk fisk

FALSKT

Du kan lugnt lägga ner frusen fisk i din kundvagn. Frusen fisk har nämligen samma näringsmässiga kvaliteter som den färska fisken, och det är därmed en både enkel och ofta billigare väg till att få fisk på tallriken.

Hur gott det är kan variera beroende på hur länge fisken har varit frusen, och naturligtvis också kvaliteten på själva fisken innan nedfrysning. Också sättet du tinar fisken på har inflytande på smak och konsistens – här är det mycket bättre att tina fryst fisk i kylskåpet än framme på köksbänken.