Lär dig hur du kan ge extra uppmärksamhet och omsorg när behandlingen är över och vårdpersonalen drar sig tillbaka. Det behövs.
ANHÖRIGA har sina egna svårigheter att hantera när cancerbehandlingen är över. Psykologen Laura Rosenvinge vet allt om detta från sitt arbete – få hennes råd här.
Om du är anhörig till någon som har varit allvarligt sjuk i cancer är du förmodligen först och främst utmattad den dag läkarna sätter stämpeln "cancerfri" i journalen.
Äntligen kan du och den cancersjuke dra en lättnadens suck och blicka framåt.
Skulle man kunna tro.
"Det kan finnas en myt om att man är lättad efter en behandling. Det är ett undantag", säger Laura Rosenvinge Kjersgaard, psykolog.
"I själva verket kan de flesta människor som har haft cancer behöva mer uppmärksamhet tiden efter", säger hon.
Det är först då det finns tid och utrymme för att reagera känslomässigt på det som har hänt.
Därför har vi samlat de bästa råden för anhöriga vars jobb är att stödja under en period som kännetecknas av rädsla för återfall och att i allmänhet behöva återanpassa sig till livet.
Läs också: Anhöriga till cancerpatienter: Det här önskar vi att vi hade vetat
Läkare släpper taget om patienten när behandlingen är över, så det är synd om du gör detsamma.
Råd: Det kommer ofta som en överraskning att behovet av vård och uppmärksamhet kan öka när du har förklarats cancerfri. I grund och botten måste du förstå att det psykologiska efterspelet kan pågå i flera år.
Läs också: Därför är det guld värt att skriva dagbok
Det är ganska vanligt att känna en mättnad för att man har varit med om en känslomässig berg- och dalbana och kanske har man också hållit på med det praktiska under lång tid.
Råd: Kommunicera att du behöver återhämta dig själv. Du kan uppmuntra din närstående att söka upp en god vän, kamrater i en rådgivningsgrupp eller en psykolog.
Behandlingen är över, men sjukdomen är fortfarande närvarande, eftersom du får fysiska påminnelser och måste hantera de psykologiska aspekterna.
Råd: Det är en bra idé att stämma av förväntningar. Vad behöver ni varandra till? Hur mycket plats ska sjukdomen få ta upp i vardagen? Hur kan du hjälpa till på bästa sätt?
Svåra tankar på återfall kan dyka upp dygnet runt och stjäla uppmärksamheten från allt annat.
Råd: Kom överens om bestämda tider för oro under veckan och skjuta upp allt prat om det till dess. Det ger känslan av att det finns välbehövliga pauser vid de andra tillfällena. Det handlar om att kunna slå av och på sin uppmärksamhet.
Läs också: Så här slutar du att älta
Vi kan tro att vi känner den andra personen så väl att vi vet hur han eller hon känner sig.
Råd: Fråga hellre än att anta hur den andra personen känner sig. Säg inte: "Du vann kampen" eller "Du överlevde", vilket kan uppfattas som en förväntan om att man ska vara mer glad eller lättad än man är.
Risken för återfall är störst under de första åren efter insjuknandet. Därför är det naturligt att förknippa tecken från kroppen med ett eventuellt återfall.
Råd: Som anhörig måste du å ena sidan erkänna din närståendes ångest. Samtidigt ska du inte gå in i en dialog med orostankarna och värdera dem.
Läs också: Testa dig själv: Hur hanterar du din oro
"Det var inte jag som var sjuk, så jag borde inte vara så utmattad." Kan du tillåta dig att prioritera dig själv?
Råd: För att säkerställa att du fortsätter att ha något att ge behöver du ta en paus. Detta är inte på något sätt själviskt! Det kan vara en kaffe i solen, återuppta en hobby eller träffa en vän.
Läs också: 6 små pauser i vardagen
KÄLLA: Laura Rosenvinge Kjersgaard, psykolog