Har du också kämpat med flera misslyckade försök att hålla fast vid en träningsrutin? Här berättar idrottspsykologen på tre vanliga anledningar till att det är svårt att ha en långsiktig relation till träning.
SÄTTER du ribban för högt riskerar du att bryta ryggen på din nya träningsrutin.
Du känner säkert igen typen. Den som alltid kommer iväg till träningen – flera gånger i veckan, vecka efter vecka.
För många av oss är det inte lika enkelt. Vi diskuterar med oss själva, förhalar och vänder om igen halvvägs. Trots många försök har vi aldrig lyckats göra motion till en regelbunden del av vårt liv.
Läs också: Videoträning: Enkel styrketräning för hela kroppen
Men hur kan det komma sig? Vi vet mycket väl att en tur till gymmet eller en löprunda är något av det bästa vi kan bjuda oss själva på.
Enligt Janne Mortensen, som har en magisterexamen i idrottspsykologi är det framför allt tre saker som håller oss tillbaka. Vi fördjupar oss i dem här.
För det första måste vi ta itu med en mycket grundläggande biologisk mekanism hos oss människor (och resten av djurvärlden).
Vi må leva på 2000-talet, men våra hjärnor reagerar på hot och obehag precis som de gjorde när till exempel ett hungrigt lejon var ett verkligt hot – genom att fly.
"I grund och botten är vi människor kodade för att undvika obehag, det har varit vår överlevnad som art. Förmågan att fly när det var farligt", förklarar Janne Mortensen.
Även om träning kanske inte direkt känns som en farlig situation för oss att befinna oss i, går det inte att komma ifrån att det ibland kommer att kännas jobbigt och obehagligt – särskilt när vi är helt gröna och hela vårt system klagar över den nya påfrestningen.
HÄNG I när det är svårt - även om allt i din kropp skriker åt dig att sluta.
"När vi försätter oss i situationer som är obekväma, försöker vi automatiskt undvika dem, och träning känns inte särskilt bekvämt för många människor," fortsätter Janne Mortensen.
Så när du efter fyra minuters löpning övermannas av driften att springa hem igen är det din instinkt som med alla tänkbara knep försöker få dig ur en obehaglig situation.
Tänk tillbaka på förra gången du försökte bygga upp en träningsrutin. Vad var din motivation för att komma igång?
Enligt Janne Mortensen är sannolikheten för att det var något yttre – till exempel att kunna pressa in sig i sina gamla jeans – ganska stor:
"Vi människor är ofta motiverade av yttre faktorer, vilket innebär att vi motiveras av uppmärksamhet, utseende, prestation, prestige."
Det är inget fel i att vilja gå ner några kilo eller njuta av omgivningens komplimanger, men yttre motivation kan inte stå för sig själv.
Läs även: Ska jag väga mig eller inte?
Om du vill göra träning till en regelbunden del av ditt liv måste du drivas av inre motivation.
TRÄNING med andra är ett av sätten att uppnå inre motivation.
Självbestämmandeteorin (På engelska: Self Determination Theory) grundades av Edward L. Deci och Richard M. Ryan på 1980-talet, och enligt den finns det tre grundläggande psykologiska behov som måste uppfyllas för att vi ska känna inre motivation:
Självbestämmande är otroligt viktigt för oss människor. Poängen är att du inte kommer att vara nöjd med något som andra har valt åt dig.
Det är viktigt att du känner dig kompetent i det du gör. Det betyder inte att du aldrig ska utmana dig själv eller känna dig osäker, men för många av oss är det en stötesten om vi känner oss alltför malplacerade.
Vi människor behöver höra till. Du behöver känna att du har en plats – att du är en del av en gemenskap.
Är du nyfiken på hur du omsätter teorin i praktiken? Gå till den här artikeln.
En inre motivation är vanligtvis mer värdebaserad och har mer tyngd än den yttre typen.
"Det bör handla om hur du vill leva ditt liv. Vad är viktigt för dig? Något som är viktigt för mig är att vara stark för mina barns skull. Det är en drivkraft", säger Janne Mortensen.
Den tredje och sista typiska fallgropen är att vi gör en orealistisk plan.
Låt oss i det här sammanhanget lyfta fram nyårslöften – det finns en anledning till att de sällan håller längre än till mitten av februari. Intentionerna är goda, men att ge järnet från en dag till en annan är sällan rätt väg att gå.
"Det blir för överväldigande. Vi orkar inte med. Kanske i en månad eller två, men så kommer det en kris i familjen eller på jobbet, och så faller det samman", säger Janne Mortensen och fortsätter:
"Det handlar om att vara realistisk. Om jag jobbar 40 timmar i veckan, har två barn och vill träna fyra gånger i veckan – är det ens möjligt? Förmodligen inte."
KÄLLA: Janne Mortensen, idrottspsykolog