Därför kan du inte låta bli att skvallra
Din hjärna älskar skvaller – så mycket att det kan vara otroligt svårt för oss att inte skvallra. Läs om varför det är så frestande för oss.
Din hjärna älskar skvaller – så mycket att det kan vara otroligt svårt för oss att inte skvallra. Läs om varför det är så frestande för oss.
Psssst… Har du hört att …?
Du vet säkert att det inte är alltid är bra att skvallra.
Ändå kan du inte låta bli att dela med dig av de saftiga detaljerna om din kompis som dejtar sitt ex igen, eller om din kollega som kanske blir befordrad.
De flesta av oss faller ibland i skvallerfällan – eller lyssnar nyfiket när andra skvallrar.
Och det finns faktiskt en helt logisk förklaring till detta. Enligt neuroforskaren och psykologen Thomas Zoëga Ramsøy är skvaller nämligen god för hjärnan – och det kan ge en kick som liknar den som spelberoende upplever när de spelar på casino.
När du skvallrar frigör hjärnan oxytocin och dopamin. De två ämnena belönar dig med känslor som kärlek, lycka och eufori.
Just oxytocin och dopamin är avgörande faktorer när vi ska förstå varför det är så frestande att skvallra.
När din hjärna frigör oxytocin medan du skvallrar stärker det bandet mellan dig och de personer du skvallrar med.
Men det kan också ha motsatt effekt. Ett högt oxytocinnivå kan nämligen också göra dig mer fientlig – och skvaller är ett bra exempel på det. Thomas Zoëga Ramsøy förklarar det så här:
”Skvaller skapar större sammanhållning mellan de personer som skvallrar med varandra, men större avstånd till dem som blir skvallrade om.”
Skvaller fungerar också som det Thomas Zoëga Ramsøy kallar ”social valuta”. Det är här dopamin kommer in i bilden.
När man delar skvaller ger man information som andra annars inte har tillgång till.
Enligt Thomas Zoëga Ramsøy uppfattar din hjärna det inte mycket annorlunda än om du är hungrig och någon ger dig mat.
”Om jag gav dig ett äpple skulle jag kunna räkna med att du gav mig ett äpple när jag var hungrig. Så om jag delar hemlig information med dig räknar jag med att du också delar hemlig information när du har något. Vi har alltså bytt något slags valuta.”
Det ger en liten emotionell kick – ett dopaminrus hos personen som berättar skvaller, som kan jämföras med hur spelberoende hjärnor reagerar när de spelar.
Men varför beter sig våra hjärnor så när vi skvallrar?
Vi människor är sociala varelser som ständigt har behov av att samarbeta, och därför är vi beroende av att förstå varandras motiv och känslor.
"Skvaller ger viss information som kan hjälpa dig att fatta beslut, till exempel om du ska välja en viss partner. Risken är att informationen kanske inte är sann."— Thomas Zoëga Ramsøy, neuropsykolog och neuroforskare
Eftersom vi inte har tillgång till andras hjärnor och tankar lägger vi mycket mental energi på att förstå och förutse andra människor – och det kan skvaller hjälpa oss med.
”Skvaller handlar ju i grund och botten om vad en person har gjort, personens motiv och vad det säger om den här personen – till exempel om du kan lita på honom eller henne”, förklarar Thomas Zoëga Ramsøy.
Läs också: Dessa sjukdomar kan bekämpas med motion
Det kan nästan låta som om det är positivt att skvallra – men kom ihåg att skvaller nästan alltid handlar om en tredje part. Och ingen vill vara den som blir skvallrad om.
”Om jag skvallrar om dig delar jag i grund och botten information som du förmodligen inte vill dela med hela världen. Du vill nog själv kontrollera vem som har tillgång till den informationen – och så funkar ju inte skvaller.”
Därför skulle neuropsykologen gärna se att skvaller tog mindre plats i våra liv.
”Bara att förstå att vår hjärna är finjusterad för att skvallra kan kanske hjälpa oss att dra ner på det. Skvaller är lite som choklad – det känns bra i stunden, men det är inte bra att äta hela tiden. Så bara för att det känns rätt just nu är det inte nödvändigtvis det bästa i det långa loppet.”
KÄLLA: Thomas Zoëga Ramsøy är neuropsykolog, doktor i neurobiologi, grundare och VD för företaget Neurons och driver International Center for Applied Neuroscience.