Det är obehagligt, mycket smittsamt och känns oändligt. Ta reda på vad som kännetecknar kikhosta och vad du själv kan göra åt det.
KIKHOSTA är en av de mest smittsamma infektionssjukdomar vi har här i Norden.
Många tror att kikhosta är en barnsjukdom, men faktum är att fler fall ses hos personer som är 30 år eller äldre. Antalet personer som drabbas av kikhosta ökar i Sverige, visar nya siffror från Folkhälsomyndigheten. Men det är fortfarande väldigt ovanligt. Men från att 11-13 personer per år drabbats i Sverige under pandemiåren, registrerades 43 fall i landet fram till och med oktober 2023. Och det är ännu vanligare i våra grannländer vart 3-5:e år utvecklas sjukdomen till en fullskalig epidemi i Danmark.
Vaccin mot kikhosta ingår i barnvaccinationsprogrammet i Sverige. Immuniteten efter vaccination är cirka sex till sju år. Immuniteten efter genomgången infektion är cirka 15 år.
Kikhosta finns därför främst bland vuxna och ovaccinerade unga i Sverige. Eftersom immuniteten inte är livslång kan man få sjukdomen även i vuxen ålder och på så vis kan vuxna smitta ovaccinerade barn.
Läs även: Så tar du hand om din hosta
Det är viktigt att skilja mellan barn och vuxna när man talar om riskerna med kikhosta.
Kikhosta kan vara mycket obehagligt och påfrestande, men är inte farligt för vuxna, ungdomar och äldre barn så länge immunförsvaret är normalt.
För mycket små barn, särskilt barn under 1 år, kan kikhosta dock vara mycket allvarligt och orsaka andningsproblem under hostattacker. I värsta fall kan kikhosta vara livshotande för spädbarn.
Om du misstänker att ditt barn har kikhosta är det viktigt att du kontaktar din läkare.
När det gäller spädbarn är hostattacker inte alltid hostattacker. Här kan symtomen på kikhosta vara andningsuppehåll och blå hud på grund av syrebrist.
Kikhosta varar ofta i två till tre månader och följer vanligtvis ett specifikt förlopp.
Vissa personer får dock ett mycket mildare anfall än det som beskrivs nedan, utan kräkningar eller det karakteristiska pipande ljudet, utan bara torr hosta under en längre tid.
Du får rinnande näsa, mild feber och lätta hostattacker som gradvis blir värre. Varar i cirka 7-10 dagar (men kan vara i 4-21 dagar).
Läs också: Vad hjälper mot ont i halsen
Efter 1-2 veckor börjar hostattackerna på allvar och kommer i serier. Du kan få andningssvårigheter och kräkas i samband med attackerna.
I detta skede har du vanligtvis ingen feber eller andra symtom mellan attackerna. Stadiet varar vanligtvis 1-6 veckor.
Slutligen följer en period på 1-4 veckor då sjukdomen gradvis lämnar kroppen och hostattackerna blir lindrigare och lindrigare.
Hostattackerna kan dock vara i flera månader.
Bakterierna som orsakar kikhosta överförs via små droppar i luften, precis som vid många andra luftvägsinfektioner.
Sjukdomen är mest smittsam i början. Om den inte behandlas kan du smittas från förkylningsfasen till ca 3 veckor efter att hostan har börjat.
Tiden mellan infektion och symtom varierar. Smittsamheten är störst under de första en till två veckorna, från det att symtomen har börjat. Sedan minskar smittsamheten. Det kan ta upp till sex veckor från att de första symtomen märks tills du är helt smittfri. Inkubationstiden sägs variera mellan 6-20 dagar.
Infektionen kommer uteslutande från människor och inte från djur, mat eller något annat.
Det viktigaste du kan göra är att förebygga kikhosta genom att vaccinera dig. Därför ingår kikhosta också i barnvaccinationsprogrammet i Sverige.
Effekten av vaccinet avtar dock efter cirka 5-10 år, och du är inte immun resten av livet för att du har fått det.
Läs även: 8 ingredienser som stärker ditt immunförsvar
Om du får det tidigt (inom de första 1-2 veckorna) är det viktigt att du går till läkaren och blir vaccinerad. Du kan sedan få en kur med antibiotika för att förhindra eller minska risken för infektion. I vissa fall kan antibiotika också lindra symtomen och förkorta kuren.
Om du inte går till läkaren förrän tre veckor efter symtomdebuten finns det inget du kan göra åt sjukdomen och du måste bara vänta på att den ska klinga av, eftersom skadan på luftvägarna redan har skett.
*KÄLLOR: 1177 Vårdguiden och Dagens medicin