Mätt utan att överäta
För många av oss är det dock svårt att känna skillnad på hunger, mättnad och övermättnad. Förklaringarna är både fysiologiska, psykologiska och kulturella, men oavsett orsak kan du blir bättre på att läsa av kroppens signaler.
För många av oss är det dock svårt att känna skillnad på hunger, mättnad och övermättnad. Förklaringarna är både fysiologiska, psykologiska och kulturella, men oavsett orsak kan du blir bättre på att läsa av kroppens signaler.
Barn är riktiga proffs på det. De kan stanna upp halvvägs i en tugga och säga: “Jag är mätt nu, får jag gå från bordet?”, och då krävs tålamod och övertalningsförmåga om vi ska få dem att fortsätta äta.
Vi är nämligen, av naturen, ganska bra på att registrera när vi är mätta, och inte minst när vi är hungriga. Eftersom alla levande organismer är beroende av tillförsel av energi är våra kroppar skapade för att skaffa mat. Därför sitter regleringen av vår aptit också i ett av de äldsta ställena i hjärnan: nämligen hypothalamus, som befinner sig ett par centimeter bakom dina ögon.
Hypothalamus tar emot signaler från bland annat tarmen, fettvävnad och bukspottskörteln, som berättar om den ska öka hungern eller göra dig uppmärksam på att du är mätt. Det låter ju väldigt smart och effektivt, så varför är det så många av oss som har svårt att äta när vi är hungriga och sluta äta när vi är mätta?
I takt med att vi blir äldre börjar det att hända något med vår hunger- och mättnadskänsla. Kanske börjar våra föräldrar lära oss att det är viktigt att äta upp maten på tallriken, och när vi börjar på förskolan och i skolan är det andra som har schemalagt våra måltider, och vi måste äta då oavsett om vi är hungriga eller inte. Med andra ord lär vi oss att åsidosätta vår känsla för både hunger och mättnad.
Senare börjar vi kanske också att associera mat med olika känslor. Om vi jobbar mycket börjar vi kanske att associera mat med en av dagens få pauser och därmed med ro, och om vi under en period går på diet börjar vi kanske också att lära oss att det finns mat som är “förbjuden”, och som vi ska skämmas över att vi äter.
Slutligen kan det också vara sociala normer som trumfar vår egen aptit. När din kollega har bakat är det svårt att vara den som tackar nej till den generösa gesten.
Det finns med andra ord flera olika mekanismer som gör att många av oss har svårt att lyssna till vår egen magkänsla. Och det blir inte lättare av att vi lever i ett samhälle där mat och godsaker nästan alltid finns nära till hands.