Bättre hälsa, nya vänskapsband och vackra naturupplevelser är bara några av de saker som dessa personer har gått sig till. Vad lägger du till på ditt vinstkonto medan stegräknaren tickar på?
PROMENADER – är enkla, men effekten av dem är allt annat än det. Och det gäller både kropp och själ.
Promenader är bra motion, men det är också så mycket mer. Fråga bara männen och kvinnorna i den här artikeln, som promenerar sig till allt från mindre ensamhet till sinnesro.
Jag tågpendlar till jobbet varje dag, och för att få in lite extra motion i vardagen började jag powerwalka till och från centralen i stället för att ta tunnelbanan. Det är lika enkelt som det låter:
Jag ökar takten och svänger med armarna så att hela kroppen aktiveras – och sedan fortsätter jag bara. Jag garanterar att det ger både svett på pannan och hög puls!
Ganska snart kunde jag börja märka en skillnad i min grundform, mina ben är starkare och jag har mer energi för resten av dagen. Pendlingen har blivit en värdefull del av min dagliga motion.
Kristian, 39 år
Jag har alltid gillat att promenera, men efter att jag skaffade hund blev det en livsstil att ta sig ut varje dag. Det spelar ingen roll om det regnar, snöar eller blåser – det finns ingen väg runt det. Jag kommer alltid tillbaka fräschare och gladare och jag älskar att gå långa sträckor. Jag får se naturen på nära håll och följa årstidernas växlingar, från fågellivet vid vattnet till färgerna i lövverket.
Att promenera med en hund ger också upphov till många samtal och nya bekantskaper. Du kanske promenerar tillsammans med andra hundägare och ni får höra om varandras liv.
När min första hund dog saknade jag verkligen de dagliga promenaderna och jag försökte gå på egen hand, men det var inte samma sak, så jag skyndade mig att skaffa en hund igen. Om du gillar att promenera är en fyrbent vän verkligen nyckeln till motivation, sällskap och många bra upplevelser.
Susanne, 65 år
Redan som 11-åring började jag ströva omkring och utforska området i närheten av mitt barndomshem och fantisera om att jag befann mig i djungeln. När jag fyllde 19 reste jag till den riktiga djungeln i Sydamerika, där jag verkligen fick smak för vandring. Att vandra i naturen ger en känsla av lugn och glädje som inte liknar något annat.
De bästa promenaderna är med mina kompisar eller min man, där konversationerna flyter på så bra. Men för några år sedan provade jag att vandra i tystnad som en del av en yoga-retreat och det slog mig hur annorlunda det är att vandra i tystnad. Det är meditativt och har gett näring åt en ännu större önskan att vandra och att lära känna och förstå naturen omkring mig. Jag har anmält mig till en kurs om växter så att jag vet vilka jag kan äta och använda som medicin.
Ju mer jag lär mig, desto mer intressant blir det att promenera. Och ju mer jag promenerar, desto fler saker upptäcker jag som jag vill veta mer om. Det kanske låter högtidligt, men att umgås med naturen ger mig en känsla av att komma hem och en glädje som jag har längtat efter sedan jag var barn.
Karin Augusta, 61 år
I min vardag som egenföretagare måste jag ofta fatta viktiga beslut, tänka igenom idéer eller lösa problem som jag står inför. Här är promenader ett riktigt bra verktyg.
Min hjärna fungerar på ett visuellt sätt där jag lätt kan skapa bilder, och när jag går en promenad är det som att trycka på play på en inre film. Sedan uppenbarar sig lösningarna långsamt för mig, och det är därför en promenad ofta hjälper mig att klargöra vad mitt nästa steg ska vara.
Paul, 60 år
Jag känner mig ofta ensam, men det hjälper att komma ut och promenera med andra människor. Jag ser bekanta ansikten och ibland stöter jag på en vän. Det ger mig en känsla av mening att röra mig tillsammans med andra, även om vi inte alltid pratar.
Jag har saknat en hobby i hela mitt liv, men för några år sedan insåg jag att promenader är min grej: Det har blivit en aktivitet som jag både tycker om och är bra på. Jag går cirka 9 kilometer varje dag och letar gärna efter historiska källor för att lära mig mer om de gator och kvarter där jag promenerar. Det ger promenaderna extra mening och jag bjuder in vänner att följa med mig på en rundtur efteråt och dela med sig av mina nya kunskaper. Det passar mig väldigt bra. Oavsett om mitt humör är bra eller dåligt så lyfts det alltid av en promenad.
Zaineb, 39 år
Vi är fyra vänner som spontant bestämde oss för att vandra en 60 km lång dagsvandring. Vi gick från 8 på morgonen till 22 på kvällen och när vi kom i mål, många snacks och skavsårsplåster senare, fanns det inte ett enda samtalsämne som vi inte hade diskuterat. Ännu viktigare var att vi var helt höga av upplevelsen och kände att allt var möjligt. Den långa vandringen var tuff, men tro mig, de härliga känslorna fanns kvar i flera dagar efteråt.
Sedan dess har vandring blivit en av mina största glädjeämnen i livet. Jag mår bättre fysiskt och psykiskt, har mer energi, bättre ämnesomsättning och matsmältning, och jag sover gott på nätterna. Jag har skippat ursäkterna för att gå, och en gång har tanken slagit mig: "Ska jag gå till jobbet idag? Det är bara att göra det. Jag måste gå upp lite tidigare för att kunna göra det, men å andra sidan är det ett utmärkt skäl att gå och lägga sig tidigare.
Min vandringsgrupp har också planerat att vandra runt Born holm under våren. Det kommer att ta sex dagar, den här gången med ryggsäck. Jag ser verkligen fram emot det!
Helene, 58 år
Jag är en person som tenderar att tänka för mycket och känna mig mentalt överbelastad. Men jag har insett att promenader gör en enorm skillnad för hur jag känner mig inuti. Särskilt under de dagar då tankarna går på högvarv. Jag promenerar varje dag och har kommit överens med mig själv om att promenaderna inte ska vara en transport från A till B, utan enbart för att göra något bra för mig själv.
Naturen är den allra bästa platsen för mig att promenera på, och den ger mig mer lugn än att vandra runt i staden. Naturen ger en känsla av välbefinnande som stannar kvar långt efter att jag kommit hem, och jag känner mig lite stolt när jag prioriterar att göra något som bara är för mig. Det känns som sann egenvård.
Helena, 33 år
Jag har ägnat många timmar åt att lära mig mer om mig själv och andra människor. Både genom att gå i mina egna tankar, men också genom att lyssna på podcasts eller ljudböcker om psykologi. Jag har upptäckt att man lyssnar riktigt bra när man sätter ena foten framför den andra.
I början använde jag ljudböcker som en distraktion från mina egna tankar, men jag har också blivit bättre på att gå och tänka utan någon annan input än naturens färger och ljudet av mina fotsteg. Då gör jag plats för det som dyker upp, och det skapar lite mer flöde i mina tankar om jag rör på kroppen samtidigt. När jag ibland är väldigt pressad kan jag promenera för att bara existera. Om jag är ledsen när jag lämnar mitt hem återvänder jag på bättre humör. Och om jag är glad från början gör promenaderna mig bara ännu gladare.
Katrine, 41 år
Jag har ADD och ständiga intryck från skärmar kan få min hjärna att rusa. När jag tar en promenad känns det som att stoppa tiden. Det skapar nytt utrymme för tankar, förhoppningar och drömmar, och jag får ett inre lugn när jag bara låter världen passera förbi med varje steg jag tar. Jag kan observera utan att behöva vara eller göra något. Jag har musik i öronen, men min telefon ligger alltid i fickan så att jag kan koppla bort allt annat.
Var och hur länge jag går är mindre viktigt – det är rörelsen i att gå som ger mig friheten att skapa mitt eget utrymme.
Carsten, 48 år
När jag skilde mig för sju år sedan, sa upp mig från jobbet och insåg att mina barn var vuxna bestämde jag mig för att göra något bara för mig. Jag ville gå den klassiska Camino Francés i Spanien, trots att jag hade problem med höften. Jag tränade lite innan jag reste, fick mina splitternya vandringskängor utprovade och köpte sedan en enkelbiljett till Spanien. Det visade sig vara den bästa present jag någonsin gett mig själv!
Jag gick alla 800 kilometrarna på fyra veckor. Längs vägen fann jag frid, rensade huvudet från mentalt skräp, blev riktigt vältränad och gick bort min dåliga höft. Förutom starka ben fick jag också riktigt fina armar eftersom jag hade gått med stavar hela vägen.
Nu gillar jag att ta en längre vandring på 2–4 veckor ensam varje år och känner mig laddad både fysiskt och mentalt. Jag använder också promenader som motion i min vardag och får abstinensbesvär om jag inte kommer ut varje vecka. Jag ser alltid till att ha gott om tid och vara närvarande i kropp och själ. Det ska finnas tid att titta på en blomma, njuta av en utsikt, prata med andra vandrare eller ta en omväg. Och den extra bonusen är att det är ett bra sätt att komma i form.
Man kan verkligen promenera året runt. Klä dig väl, snöra på dig vandringskängorna, ta med lite vatten och något att äta, så behöver du bara bestämma dig för åt vilket håll du vill gå när du går ut genom dörren.
Ellen, 56 år
I FORM 02/2024