Gammal är äldst eller passé?

Visste du att i Hollywoodfilmer har kvinnor proportionellt sett färre repliker ju äldre de är? Eller att varannan person enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har en negativ syn på äldre människor? Och att äldre människor systematiskt utesluts från medicinska tester, trots att de är den grupp som mest sannolikt kommer att få behandlingen i slutändan?

Låt oss börja med att klargöra en sak: åldersdiskriminering existerar, och det är faktiskt under hela livet som vi måste hantera fördomar som har sin grund i vår ålder. Precis som du kan uppleva rasism och sexism kan du också uppleva åldersdiskriminering.

När vi är yngre kan vi uppleva det när vår chef inte vågar anförtro oss en uppgift som vi tror att vi är kompetenta att utföra, eller när vi förväntas bidra med innovation på arbetsplatsen bara på grund av vår unga ålder.

Läs också: Träna dig frisk: Här är sjukdomarna du kan förbättra med motion

Men när vi talar om åldersdiskriminering talar vi oftast om äldre människor. I ett samhälle där nytt är bättre än gammalt och antiage är bättre än ålderstecken är det inte alltid lätt att bli uppskattad för sin ålder.

Ålderism är många saker

Så vad händer när det inte längre finns plats för alla ljus i tårtan och du börjar spetsa öronen när ordet "pension" nämns?
Åldersdiskriminering tar sig uttryck i fördomar, stereotyper och direkt åldersdiskriminering.

En analys från det danska arbetsmarknadsrådet har till exempel visat att risken för långtidsarbetslöshet är störst bland 60–64-åringar. I ett annat forskningsprojekt dokumenterades att arbetsplatser investerar mindre pengar i utbildning för äldre anställda än för yngre – idén att gamla hundar inte kan lära sig nya trick lever och frodas.

I en stor rapport om åldersdiskriminering från 2021, har WHO kartlagt de fördomar som finns om äldre på arbetsplatsen. Bland annat att de är oflexibla, omotiverade och tekniskt inkompetenta.

I samma rapport konstateras också att äldre människor i media i allmänhet framställs som senila, oattraktiva och hjälplösa – om de överhuvudtaget framställs.

Siffror från en tysk studie har tidigare uppskattat att endast cirka 8,5 procent av alla huvudroller i stora TV-serier på söndagar var äldre karaktärer.

Gammal? Inte jag

Våra fördomar om äldre människor tar vi med oss in i ålderdomen – vi slutar inte att ha en negativ syn på äldre människor bara för att vi själva blir gamla.

Därför talar vi också om så kallad självriktad ålderism, där äldre personer har åldersrelaterade fördomar riktade mot sig själva.

"Många äldre vill inte bli kallade gamla – eller seniorer eller livserfaren eller något annat som kan förknippas med att vara gammal. Det är helt enkelt inte attraktivt att vara gammal”, förklarar Anette Tybjerg-Jeppesen, som forskar om ålderism vid Köpenhamns universitet.

Självvald åldersdiskriminering kan ta sig många uttryck. Det kan till exempel handla om att du inte längre tycker att du är värd lika mycket eftersom du har gått i pension och inte längre ”bidrar” till samhället.

Eller att man upplever en identitetsförlust när håret tappar sin färg. Där du tidigare var blond, svarthårig, brunett eller rödhårig, är du nu en del av samma enhetliga massa av grå hjälmar.

Att vända denna fördom inåt verkar ha negativa konsekvenser för din hälsa: Självriktad ålderism – eller att tänka negativt om sin egen åldrandeprocess – är förknippat med en högre risk för depression, hjärt- och kärlsjukdomar och tidig död.

En annan konsekvens av självstyrd ålderism kan vara att människor blir mycket angelägna om att kämpa mot sin ålder. Så när vi läser om äldre människor som får ett yngre utseende genom intensiv träning och kosmetiska behandlingar kan det ses som inspirerande, men det kan också potentiellt förstärka en ålderism som säger att du inte bör bli gammal till varje pris.

Rädsla för döden

Trots dagens fokus på åldersdiskriminering myntades begreppet först 1969 av psykiatern Robert Neil Butler, och det är ingen överraskning att vi hyllar fasta ben och släta pannor.

”Vi har alltid letat efter ungdomens källa”, säger Anette Tybjerg-Jeppesen. ”Men vi har nog blivit mer medvetna om att det finns åldersdiskriminering, och det har också skett en utveckling i samhället som i högre grad premierar snabbhet och anpassningsförmåga – två saker som vi förknippar med unga människor”, fortsätter hon.

Därför finns det starka krafter i rörelse när det gäller att bekämpa ålderism. Som individer måste vi naturligtvis vara medvetna om våra egna fördomar och ingrodda stereotyper men det är också viktigt att inse att dessa fördomar och stereotyper kommer från en kultur som vi alla är en del av.

Därför krävs det stora politiska och samhälleliga förändringar för att övervinna den stigmatisering som förknippas med att vara gammal.

Det kan till exempel handla om att politiker ändrar pensionsåldern eller att arbetsplatser tar initiativ för att uppmuntra äldre och yngre medarbetare att mötas över generationsgränserna – något som forskning visar inte nödvändigtvis sker av sig självt.

Syn på äldre i olika världsdelar

Även om vi i västvärlden kanske har en uppfattning om att far- och morföräldragenerationen är mer uppskattad i andra delar av världen, så är det faktiskt inte så.

Oavsett politiska initiativ och allmän välvilja är det inte heller säkert att vi helt kan utrota ålderismen. Enligt vissa forskare är den kopplad till vår rädsla för döden.

Vi vill helt enkelt inte bli påminda om att vi ska dö, och ålderdomen påminner oss om det – oavsett om det är vår egen eller någon annans.

”Hur vi blir bättre på att acceptera och hantera åldrandeprocessen och den död som väntar är en öppen fråga. Men en sak är säker: Det börjar med att vi vågar prata om det – både åldrandet och den ålderism som följer i dess spår – och det är svårt”, avslutar Anette Tybjerg-Jeppesen.

KÄLLOR: Anette Tybjerg-Jeppesen, ph.d.-studerande på Institutet för Psykologi vid Köpenhamns Universitet, WHO's rapport: Ageism, Healthy Life Expectancy and Population Ageing: How Are They Related?