Tittar du avundsjukt på dem du känner som har behållit sin vikt i flera år? Vi frågade 6 normalviktiga män och kvinnor hur de undviker att gå upp i vikt.
VAD HAR DESSA 6 PERSONER GEMENSAMT? Två saker. De har vägt lika mycket i flera år. Och de fokuserar på olika områden för att hålla vikten nere.
De flesta av oss känner nog någon som har vägt lika mycket i flera år.
Du kanske har tänkt "lyckost", men är det alltid bara tur i form av bra gener? Eller gör dessa människor en särskild ansträngning för att hålla sin vikt i schack?
Vi har träffat 6 män och kvinnor som kan skryta med att ha vägt lika mycket i flera år.
Vi frågade dem vad de gör – och kanske lika viktigt – vad de inte gör? Du kan läsa deras svar nedan.
Jag har alltid sagt att jag inte vill bli en tjock gammal tant. Jag är mycket medveten om min vikt och har legat runt 61 kilo i många år nu.
Den främsta anledningen är förmodligen att jag tänker mycket på vad jag äter. I allmänhet äter jag inte så mycket - jag äter för att leva och inte tvärtom.
Jag är ingen fanatiker och tycker inte att jag missar något, men jag äter till exempel inte mycket bröd – det går jag upp i vikt av! Jag dricker inte heller alkohol särskilt ofta, eftersom jag inte riktigt gillar det.
Jag älskar att promenera och går 40-50 kilometer i veckan, vilket jag mår riktigt bra av – både för motionen och viktens skull.
I mer än tio år har jag vägt 61-62 kilo och jag VILL inte gå upp mer. Jag väger mig ett par gånger i veckan eftersom det är lättare att gå ner ett kilo än tio.
Varje måndag fastar jag. Jag tycker att det är skönt att vara "återställd" efter helgen. Fastan har lärt mig att det är okej att vara lite hungrig. Det är inte farligt och går ofta över.
Jag ser till att gå mycket, vanligtvis 12 000-13 000 steg per dag. Om siffran är lite låg en eftermiddag MÅSTE jag bara ta en promenad. Ett par gånger i veckan tränar jag på gym, men det är mer för muskelstyrkan.
Jag är en sockergris som älskar sötsaker och kakor. Jag förnekar mig inte något, men har nog dragit ner lite på det genom åren.
I tio år har min vikt legat mellan 75–78 kilo. Det viktiga är inte siffran, utan att jag mår bra när jag ser mig i spegeln. Vid ett tillfälle vägde jag 95 kilo och jag vill aldrig gå tillbaka till det.
Jag har ingen bra ämnesomsättning, så jag måste anstränga mig. Om jag inte gör det går det snabbt åt fel håll.
Först och främst äter jag ganska hälsosamt varje dag – mycket grönsaker och inte så mycket bröd och pasta. Det ger utrymme för en bit tårta eller en utekväll med vännerna på helgen.
Ett par gånger i veckan cyklar jag till jobbet – 15 kilometer enkel väg, och sedan springer jag 2–3 gånger i veckan och styrketränar lite hemma på vardagsrumsgolvet på kvällarna.
Jag äter hälsosamt vid måltiderna, men i övrigt är jag bra på att fråga mig själv om jag verkligen vill ha något innan jag äter det. Behöver jag den här bullen eller kakan? Är det just nu jag kommer att njuta som mest av den, eller vill jag hellre spara kalorierna till senare?
Jag försöker också vara medveten om varför och när jag blir sugen på socker. Det gör det lättare att hantera de situationer där man ofta faller i fällan.
Jag förnekar mig egentligen ingenting, men jag är också bra på att säga nej. Om man alltid säger ja går det lätt överstyr.
En annan sak är att jag inte dricker mina kalorier. Jag dricker mitt kaffe svart, och om jag vill ha en läsk så väljer jag en sockerfri variant.
Jag väger mig nästan varje morgon, och under de senaste tio åren har min vikt legat mellan 70 och 73 kilo.
I allmänhet får jag mycket motion varje dag, delvis på grund av att vårt hus har fyra våningar. Jag gillar att promenera och göra hushållsarbete, och det blir faktiskt en hel del steg.
I samband med mitt arbete har jag alltid promenerat mycket, minst 10 000 steg om dagen.
Samtidigt äter jag nog inte så mycket. På jobbet har jag alltid bara haft en smörgås med mig, och på kvällen äter jag oftast bara en portion.
Jag småäter inte så mycket utanför måltiderna heller. Jag kanske tar en bit kaka eller några chips, men sedan slutar jag. Jag sparar hellre kalorierna till ett glas vin en annan dag.
I de sena tonåren bestämde jag mig för att vikten inte skulle få styra mig. Mitt motto blev: Ät vanligt när du är hungrig – varken mer eller mindre. Sedan dess har min vikt hållit sig runt 62 kilo.
Jag är en foodie och förbud och dieter fungerar inte för mig. Men jag kan ändra vanor om något är bra för mig – och om det kan upprätthållas på lång sikt. Jag har till exempel dragit ner på pasta och bröd.
Med åldern har min muskelmassa minskat. Därför har jag börjat styrketräna på gymmet. Jag tycker att det är lite tråkigt, men jag kompenserar genom att träna med en kompis och sedan äter vi tillsammans efteråt. Då blir det något socialt och trevligt, och då håller det i längden.