Du behöver inte vara en rutinerad löpare för att springa ett halvmaraton. Läs om hur de två icke-löparna korsade mållinjen och sno deras tips.
HALVMARATON Louise, 38, och Julie, 33, har genomfört halvmaraton utan att vara vana löpare innan.
Drömmer du om att ta din löpning ett steg längre och anmäla dig till ett lopp? Överväg ett halvmaraton. De 21,1 km är faktiskt överkomliga för de flesta. Tror du oss inte, så gör vårt halvmaratontest på nästa sida, eller se hur två kvinnor gick från att inte springa alls till att korsa mållinjen i ett halvmaraton.
I motsats till sin syster och pappa har Julie aldrig varit den sportiga i familjen. En dag bestämde hon sig för att det skulle bli ändring på det. Sedan dess har hon sprungit tre halvmaraton på ren och skär vilja.
Hur var din form innan halvmaraton?
“Jag sprang aldrig och var inte i speciellt bra form. Min pappa och min syster har alltid sprungit, och jag har varit okej med att det var deras grej. Min syster var den sportiga av oss, och jag var den mer tekniska.”
Hur började du springa?
“Min partner och jag hade precis separerat, och jag ville att något skulle hända. Jag ville gå ner i vikt och komma i bättre form. Så när min pappa en dag frågade om jag ville följa med ut och springa, så sprang jag en liten bit av vägen. Det var inte så jobbigt som jag trott, så nästa dag sprang jag hela vägen.”
Testa dig själv: Är halvmaraton något för dig?
Varför anmälde du dig till ett halvmaraton?
“Det var min pappas idé, och det passade egentligen inte så bra in i mitt tidschema, men jag är envis och om jag bestämmer mig för något så genomför jag det. Det var också roligare att springa när jag hade ett mål att träna inför.”
Hur tränade du inför loppet?
“Jag gav mig själv god tid inför mitt första halvmaraton, typ 9 månader. Jag började med att springa 2 km, och ökade lite vecka för vecka. Ju längre rundor, desto mer slutade jag tänka på distansen.
Läs också: 8 starka kvinnor: Det här fick oss att komma igång med träningen
Hur gick själva loppet?
“Det var jobbigt, men faktiskt inte lika svårt som jag trodde. Första gången sprang jag på 2 timmar och 19 minuter, vilket kanske är långsamt för vissa. För mig var det stort att bara komma i mål. Jag är stolt att jag sprang hela vägen utan att stanna. Jag tänker ofta på hur galet det är att jag har sprungit så långt. Jag tror det handlar mer om mindset och pannben än att vara sportig eller atletiskt byggd."
Det här funkade för Julie:
Att träna inför ett halvmaraton behöver inte vara någon flera års lång process. Det är 38-åriga Louise ett bra exempel på. Hon hatade att springa och tyckte att det var tråkigt. Ända tills en kollega lockade med henne på en 5 km-tur.
Vad fick dig att anmäla dig till ett lopp?
“Jag hade aldrig någonsin ens funderat på ett halvmaraton, innan en kollega lockade med mig ut för några lugna löprundor. Plötsligt sprang jag 5 km, och det var faktiskt mysigt att ha någon att springa och prata med. En dag blev 5 km till 8 km och sedan till 10 km. Helt galna siffror för mig. Först efter jag sprang milen började tanken om halvmaraton att dyka upp.”
SPRING 5 KM: Löpprogram för nybörjare
Hur var ditt förhållande till löpning förr?
“Jag har alltid sagt att löpning inte är något för mig. Jag tyckte att det var en obehaglig och tråkig träningsform utan syfte. Om jag skulle springa var det efter en boll eller bussen.”
Hur länge tränade du?
“Min kollega och jag började springa på hösten och genomförde ett halvmaraton i mars året efter. Så cirka sex månader. När vi började att springa tyckte jag det var jobbigt efter 5 km. Jag tog mig igenom på ren vilja. Men ganska snart upptäckte jag att det var de första 5 km som var svåra. Så snart jag hade lärt att mig att springa 5 km så var de efterföljande nästan enkla. Benen gjorde jobbet av sig själva.”
RÄKNA UT: Hur många kalorier förbränner min träning?
Hur gick själva loppet?
“Jag kom i mål på 2 timmar och 1 minut och det var faktiskt en behaglig upplevelse. Jag ställde upp tillsammans med min springkompis och vi sprang och pratade hela vägen. När det var cirka 2 km kvar var det en vakt som sa att om vi kunde prata, så kunde vi springa snabbare. Så då spurtade jag den sista biten. Och jag var på inget sätt förstörd efteråt.”
Det här funkade bra för Louise: