Dorthe Nakskov är en av de parkinsonpatienter som tycker att massor av träning hjälper för att hålla smärta och symptom borta. Hon fick sin diagnos som 37-åring, och idag – sex år senare – är hon i sitt livs bästa form.
TRÄNING TROTS SJUKDOM Dorthe Nakskov cyklar, går på gruppass, spelar padel, sjunger i kör och boxas – bland annat. Träningen avhjälper flera av hennes symptom.
En morgon för sju år sedan stod Dorthe Nakskov och borstade tänderna, när det plötsligt gick upp för henne att hon nog hade Parkinsons sjukdom.
“Jag hade haft olika symptom, men hade inte lagt ihop två och två. Det var svårt för mig att borsta i cirklar som jag brukar och då slog det mig: ‘Det här har jag sett förut!’ Min pappa fick Parkinsons när jag var tonåring, och han hade samma symptom. Så plötsligt stod det klart för mig att det kanske var det jag hade drabbats av,” säger hon.
Utöver utmaningarna med finmorotiken hade Dorthe upplevt en oro i höger sida av kroppen och en känsla av att det drog i armen. Det ena benet kändes underligt. Hon led ofta av förstoppning, och på nätterna hade hon hemska mardrömmar. Allt det är symptom på Parkinsons sjukdom.
Jag kan nog inte plana ut den nedåtgående kurvan, men jag kan göra den mindre brant.— Dorthe Nakskov
Dessvärre visade det sig att Dorthes föraningar stämde.Hennes reaktion var att läsa allt om sjukdomen, och då lärde hon sig att motion hjälper mot flera av symptomen. Så hon gjorde en stenhård plan, som hon följde minutiöst.
“Jag tog min an uppgiften som att jag slogs mot en fiende. Jag tränade i flera timmar, åt enligt en specifik kostplan, sov åtta timmar varje natt och tränade yoga. Men till slut kände jag mig stressad över att hinna allt. Jag hade så fullt upp med att ta hand om mig själv, att jag glömde att göra just det,” säger hon.
Hon justerade sitt schema och har nu hittat en balans där hon fortfarande tränar varje dag, men bara saker hon vill. Och Dorthe hinner massor av saker på en vecka.
“Jag går på träningspass med en fysioterapeut, spelar padel, petanque och dansar. Jag boxas i en klubb och spelar badminton, och när det är fint väder springer jag gärna, eller cyklar. Dessutom sjunger jag i kör för att träna rösten, eftersom Parkinsons drabbar alla muskler i kroppen och gör dem stelare – även musklerna i halsen,” säger hon.
“Det kan låta som ett hektiskt program, men jag är en person som har myror i baken. Idag vill jag stå på händerna, imorgon cykla enhjuling. Om en motionsform inte funkar för mig, så ersätter jag den bara med något annat. Just nu är boxning min favorit. Att boxas får mig att känna mig stark och ger mig självförtroende, och det behöver jag.”
Utan träning blir hon snabbt stel i kroppen och får ont. Bara tio dagars semester utan de vanliga smidighets- och balansövningarna märks tydligt.
“Jag börjar att snubbla och trampar snett, och det gör ont att böja mig ner eller komma upp ur sängen. Med yoga blir många övningar mjukare och enklare, så motion hjälper mig i vardagen. Jag gissar på att jag hade behövt äta mer medicin om jag inte tränade så mycket, för jag skulle få mer ont och bli stelare,” säger hon.
“Men jag har inte testat att sluta träna, och det kommer jag inte heller göra.”
Vill du komma igång med att träna yoga? Prova I FORMs online yogaträning med övningar och program på video
Innan Dorthe fick diagnosen för sju år sedan motionerade hon också, men var inte i närheten av lika aktiv som idag. Nu har hon nämligen ett tydligt mål med sin träning:
“Sjukdomen har varit en ögonöppnare. Jag har insett att det viktiga i livet är att må bra och vara med dem jag älskar. Och det kan träningen hjälpa mig med så länge det går. Jag kan nog inte plana ut den nedåtgående kurvan, men jag kan göra den mindre brant. Min generella hälsa har aldrig varit bättre, och jag tänker fortsätta såhär så länge jag över huvud taget kan,” säger Dorthe.