Storasyster? Därför slipper du aldrig rollen

Om du är storasyster började du förmodligen livet med att vara pricken över i:et.

Du var stimulerad till bristningsgränsen, din ”barnets första bok” är omsorgsfullt fylld med datum, bilder och små anekdoter, och du hade dina föräldrars odelade uppmärksamhet... tills din lillebror eller lillasyster föddes, då du blev det stora barnet som var tvungen att ta ansvar och visa vägen. Det har gjort dig stark och plikttrogen.

Læs også: Test: Er du introvert eller ekstrovert?

Om du är det yngsta syskonet föddes du in i något som redan existerade. Du har aldrig upplevt något annat än att vara en del av en grupp. Du har förmodligen haft en friare miljö och familjens bekymmer har flugit över ditt huvud eftersom du var yngst.

Detta kan ha gett dig en enklare inställning till livet, där du gärna låter andra ta ledningen.

Känner du igen dig i någon av dessa två roller? De representerar åtminstone ungefär den uppfattning vi har om att vara äldst och yngst i en syskonskara. Men är det ens sant, eller är det bara generella stereotyper som vi håller fast vid?

”Jag tycker att det är lite klyschigt, men..." svarar psykologen Camilla Bechsgaard.

Hon har arbetat med familjekonflikter i många år och har sett hur rollerna i en syskongrupp vanligtvis är organiserade.

Även om hon tycker att det är lite obalanserat att tala om äldre syskon som ansvarstagande och yngre syskon som rebelliska, så menar hon att det ofta ligger något i det.

Den äldsta drar störst lass

När Camilla Bechsgaard tänker tillbaka på de familjer hon har träffat är det karakteristiskt att det äldsta barnet ofta har haft mer ansvar än de yngre syskonen under hela sin uppväxt.

Det beror delvis på att föräldrarna i större utsträckning involverar det förstfödda barnet i sin värld.

Om du som barn hörde dina föräldrar prata om t ex ekonomiska eller hälsomässiga utmaningar är det naturligt att du redan kände ett ansvar för att ta hand om familjen, förklarar Camilla Bechsgaard och tillägger:

Eftersom det finns en åldersskillnad mellan syskon (med undantag för flerlingar) lär vi oss olika saker vid olika tillfällen, och enligt psykologen är detta också av stor betydelse.

Om du föddes först har du naturligtvis lärt dig vissa saker före dina yngre syskon, och därför har du förmodligen fått ansvar för vissa uppgifter – som att laga mat eller ta med dina yngre syskon hem.

Det är i alla fall vad Camilla Bechsgaard brukar se – att den mentala och fysiska fördel som äldre syskon vanligtvis har gentemot yngre syskon påverkar de roller som barnen tar på sig i syskonskaran och familjen.

Camilla Bechsgaards erfarenhet är också att det första barnet ofta har blivit lite mer omhändertaget och inte har behövt göra lika mycket som nästa barn, eftersom föräldrar vanligtvis är mer osäkra första gången de håller en ny varelse i sina armar.

Barn nummer två (eller tre eller fyra) får vanligtvis göra mer och blir därmed mer självständiga.

Detta har naturligtvis en inverkan på vår personlighet, och myterna om yngre och äldre syskon är därför enligt psykologen inte tagna ur luften.

Camilla Bechsgaard menar dock att vi ska vara försiktiga med att göra för stor sak av vilket nummer vi är i syskonskaran. Det finns flera skäl till detta.

Du formas av förväntningar

För det första spelar antalet år mellan syskonen en viktig roll.

I familjer där barnen är födda med bara ett års mellanrum kommer det att vara mindre skillnad på vad barnen vet och förstår vid varje given tidpunkt, jämfört med en syskongrupp där det till exempel är fyra års åldersskillnad.

Om ni är funktionella endabarn, dvs syskon med mer än 5–6 år mellan er, kommer ni förmodligen att känna igen ett antal av de klassiska kännetecknen för äldre och yngre syskon, medan detta kanske inte är fallet om ni är födda nära varandra.

Men Camilla Bechsgaard betonar vikten av den familj man är född i och de värderingar och normer som präglar den.

Oavsett om du är storasyster, lillebror eller någonstans däremellan finns det en gemensam nämnare: vi längtar alla efter erkännande.

Som barn (och vuxna) längtar vi efter kärlek och uppmärksamhet från våra föräldrar – och vad föräldrar berömmer sina barn för varierar kraftigt.

I vissa familjer får barnen en klapp på axeln för att de är kreativa och fria själar – i andra familjer får de beröm för att de är ansvarsfulla och klarar sig bra i skolan.

Ofta stämmer de förväntningar som vi möts av med vår klassiska uppfattning om rollerna som äldsta, yngsta och mellersta barn. Andra gånger gör de inte det.

Eftersom förväntningarna skiljer sig från familj till familj kan det t ex vara stor skillnad på hur plikttroget det äldsta barnet är i två olika familjer.

Slutsatsen är att vår personlighet formas av många faktorer. Enligt Camilla Bechsgaard är det därför irriterande att bli stämplad enbart utifrån sitt nummer i syskonskaran.

En gång lillasyster, alltid lillasyster

Men det är lika säkert som amen i kyrkan att vi får någon form av roll i syskonskaran när vi växer upp.

Oavsett om det är som den förnuftiga och ansvarstagande eller den roliga, kreativa själen, så tar vi med oss det i någon mån in i vuxenlivet utanför familjen.

”Det blir en personlighetssköld. Det som vi har blivit erkända för i familjen tar vi med oss ut”, säger Camilla Bechsgaard.

Men det är inte så att yngre systrar aldrig får chefsjobb bara för att de växte upp med en äldre bror som tog på sig mycket av ansvaret. Inte alls.

Och att ha en annan roll utanför familjen än den vi hade hemma kan skapa konflikter och frustrationer när vi möts.

Både föräldrar och syskon kommer oundvikligen att sätta etiketter på varandra, och de kan vara otroligt svåra att ändra på.

Och bara för att du är förstfödd är det inte säkert att du trivs i rollen som den som köper julklappar till mamma.

Å andra sidan kanske din lillebror vill ta mer ansvar – om du låter honom göra det.

Camilla Bechsgaard önskar att fler syskon skulle bli bättre på att prata om de roller de har fått.

Hon rekommenderar också att alla syskon odlar möten utanför familjen och de ramar vi vanligtvis befinner oss i – dvs utan föräldrar och eventuella partners.

Se varandra i nya miljöer och med nya ögon. På så sätt kan vi mjuka upp de ofta stela rollerna och bli mer än bara lillasyster och storasyster.

KÄLLA: Camilla Bechsgaard, psykolog