Varför skiljer sig våra smaksinnen åt?

Vissa älskar ost, medan andra inte kan föreställa sig någon värre. Och det är faktiskt redan i mammas mage som du börjar att tycka om vissa matvaror. Läs här om varför.

Kvinnan äter en tårta

SMAKSINNE - Du klarar det!

© iStock

Det finns inget entydigt svar på varför vissa människor älskar stekt lever medan andra hatar det.

Men forskning tyder på att vår smakinlärning redan börjar inne i moderns mage.

Under graviditetens sista trimester dricker fostret ur fostervattnet som innehåller aromämnen från maten mamman äter.

Studier har visat att om en gravid kvinna t ex har ätit mycket morot under graviditeten så har fostret vant sig vid den smaken.

Från födseln gillar vi alla det som smakar sött och fett. Omvänt tycker vi inte om beskt och surt. Men det kan vi lära oss.

Forskning pekar faktiskt på att barn som har ammats blir mindre kräsna eftersom de har smakat på olika aromämnen via modersmjölken, beroende på vad deras mamma har ätit och druckit, och därmed tidigt lärt sig att maten smakar olika.

Men även i övergången mellan bröstmjölk och fast föda finns det en möjlighet att påverka barns preferenser genom att låta dem prova på olika smaker och texturer i maten.

DÅ ÄR VI ÖPPNA FÖR ATT PROVA PÅ NYA SAKER

Vi kan träna oss till att tycka om något genom att utsätta våra smaklökar för samma mat om och om igen. Och vid vissa tid- punkter i livet verkar vi vara mer öppna för att testa ny mat.

När du flyttar hemifrån

kommer du ofta in i nya sociala sammanhang. Önskan om att tillhöra en ny grupp kan få dig att smaka på den sallad med ost som du tidigare rynkat på näsan åt men som dina kollegor bara älskar.

När du blir sambo

introduceras du för din partners favoriträtter. Och då blir du ofta nyfiken att smaka på de oliver och den yoghurt din sambo köper hem.

När du får barn

blir det kanske viktigt för dig att dina barn ska äta nyttigt och varierat. Kanske äter du inte själv grovt bröd, men eftersom du gärna vill att dina barn ska göra det måste du ju föregå med gott exempel.

Källa: Annemarie Olsen, lektor, Institutet för Livsmedelsvetenskap, Köpenhamns Universitet