Är det bättre att springa långsamt utan pauser än att springa snabbare och sedan pausa ibland – med samma sluttid?
Om du vill få bättre kondis ska du växla upp. Långa och lugna rundor lämpar sig bättre för uthållighetsträning.
Svaret beror på vad du vill uppnå med din träning. Om målet är att förbättra din kondition är det fördelaktigt att springa fort i små sekvenser och avskilja dem med korta pauser – vi känner igen det som intervallträning. Om träningen är mindre strukturerad med pauser som hamnar lite slumpmässigt och varierar i längd och/eller belastning, så kallas det fartlek, vilket också är riktigt bra träning, men det ger inte riktigt lika bra kondition som intevallträning.
Till dessa två former av intervallöpning finns löprundan som har samma jämna tempo – utan pauser. Ur konditionssynpunkt är den mindre effektiv. I gengäld har den ett par stora fördelar inom helt andra områden. För det första tränar du din förmåga att hålla ett jämnt tempo, under en lugn runda, med kontroll av andningen och där kroppen slappnar av i sina rörelser. Det gör att det så småningom blir enkelt att springa mycket långa sträckor i jämnt tempo, till exempel maraton.
För det andra har de flesta lättare att hitta ett transliknande tillstånd, där hjärnan kopplar bort vardagsstressen och kilometrarna nästan försvinner av sig själva när de springer utan avbrott – ett fenomen som kallas runner’s high. Så i korta ordalag kan man säga: Använd de små, snabba intervallerna för att förbättra formen och de långa till att koppla av efter en stressig arbetsdag.