Längdskidor: Förbättra din teknik
Med god teknik blir du mer effektiv på längdskidor. Du använder minsta möjliga mängd energi för att uppnå högsta möjliga fart.
Längdåkningsteknik kan delas in i två stilar: klassisk och fristil (skate).
Inom varje stil finns flera tekniker. I klassisk längdskidåkning finns bl a diagonal, dubbelstakning med och utan frånspark och fiskben.
Den viktigaste teknikfaktorn är kanske anpassning. Om du kan anpassa dig efter terrängen och ta den som den kommer har du en stor fördel.
Om du vill förbättra din skidteknik gäller det att vara medveten om vad du gör. Det gäller alla - från nybörjare till elitidrottare.
Diagonalteknik
Diagonalgång är den lättaste och kanske mest naturliga tekniken att börja med. Den används i mindre stigningar och av nybörjare även på platt terräng. Den fungerar som gång/löpning på barmark.
Diagonalrörelsen följer vårt gångmönster. I utgångsställningen är fötterna parallella. Diagonalrörelsen börjar och slutar i utgångsställningen. Genom hela rörelsen ska det kännas som om du faller framlänges. Det vill säga att vikten ligger på den främsta foten. Höften ska kännas hög.
En hög utgångsställning ger goda förutsättningar för att du ska kunna göra stora pendelrörelser. Du använder armarna aktivt och svänger dem parallellt med benen. De följer spåret parallellt och tätt intill kroppen.
Försök att föra fram (inte upp) handen så långt som möjligt. Staven pekar då lite bakåt i samma ögonblick som den sätts i snön. Staven sätts parallellt med den främsta foten, så att den följer med inte mot rörelseriktningen.
I frånsparken bakåt är benet utsträckt. Kroppens linje är mer eller mindre rak och framåtlutad - sträck från hälen upp till huvudet. Benet du sparkar ifrån med svingas framåt så rakt som möjligt. Det bärande benet hålls också rakt (höften högt).
Smidigt och otvunget höftarbete hjälper diagonalgången. Titta framåt i spåret. Om man hänger med huvudet och tittar ner påverkar huvudets ställning tekniken negativt.
Dubbelstakning
Dubbelstakning är svårare för nybörjare än diagonaltekniken. Det kan bero på att det kräver mer styrka och skidkänsla att byta till den här tekniken. Dubbelstakning används på platt och svagt nedförsluttande terräng. Det är mycket mer kraft i dubbelstakningen med frånspark som därför används för att bevara farten i lite mer krävande terräng.
Utgångsställningen är hög, med vikten på båda fötterna och känslan av att falla framlänges. Försök att föra fram armarna så långt som möjligt. Stavarna ska peka lite bakåt och hållas nära kroppen när de sätts ner i snön. Böj överkroppen aktivt och lägg vikten på armarna. Sedan förs armarna bakåt. Händerna passerar i knähöjd och fullbordar rörelsen med armarna bakom kroppen. Räta upp kroppen mellan varje stakning.
De flesta måste tänka och arbeta medvetet med tyngdöverföring och framåtdrift. Tyngdöverföring betyder att hela kroppsvikten förs över på det bärande benet, som man sedan glider med. Det kräver att du lutar dig framåt och att höften sträcks fram och upp.