Per: Första gången Kamilla träffade min dotter Sofie var Sofie redan nattad. Kamilla och jag satt i soffan då Sofie kom in. Hon tittade kort på oss och så vände hon på klacken och gick in och la sig igen utan att säga något. Jag tror bara hon konstaterade att jag hade träffat en tjej som var viktig för mig.
- Jag träffade Kamilla genom goda vänner så hon visste att jag hade barn. Det gjorde situationen lite lättare, tror jag, säger Per, som dock var medveten om att det inte nödvändigtvis skulle bli lätt.
Sofie var 2½ år, i dag är hon 4. Per och Kamilla har just flyttat in i ny lägenhet och de talar om gemensamma barn. Sofie bor fem dagar varannan vecka hos sin pappa och Kamilla och resten av tiden hos sin mamma, styvpappa och lillebror.
- Då jag träffade Kamilla hade jag varit ensam med Sofie ett år, och vi levde mycket nära. Jag visste förstås att hon borde sova i sin egen säng men vi brukade somna när vi läste saga. Och det var ju mysigt. Hon var med mig överallt för jag ville inte vara begränsad av att ha barn. Och hon var så lätt ...
- Nu gillar jag när Kamilla och Sofie själva skapar något tillsammans. Men jag har aldrig ställt några krav på Kamillas förhållande till Sofie. Bara att hon måste acceptera det faktum att jag har en dotter.
- Men det kan vara svårt att tillgodose båda parter. De slåss ju om samma uppmärksamhet och kärlek. Jag försöker behandla Sofie som om jag hade bott med hennes mamma.
- Det är naturligtvis svårt när jag inte har henne varje dag. Om jag t ex är tillsammans med Kamilla och Sofie kommer in säger jag till henne att nu vill pappa och Kamilla vara ensamma en stund. Då går Sofie och gör något annat. Det är viktigt för mig att ha ett privatliv med Kamilla.
Jag skulle aldrig heller använda som argument att "Sofie är här ju så sällan" för att ursäkta min uppmärksamhet gentemot min dotter. Sofie ska ingå naturligt i det liv Kamilla och jag har.
Och om jag har lust att se Sofie - ensam eller utanför de planerade dagarna - får jag tala om det för Kamilla så hon får en chans att tala om vad hon tycker och eventuellt planera att göra något annat. Jag är inte så bra på att informera. Men jag försöker.
- Ge öppet uttryck för de frustrationer det innebär att vara styvmamma. Det gäller även om saker och ting är mycket känsloladdade och självkart gör det ont. Finns det problem så tala om dem. På det sättet får ni i gång en dialog.
Det som började som en jämspelt relation måste vårdas ...
Är du trött på att gräla? IFORM talar om för dig hur du ...