Böj knäna - ju mer desto bättre - och fördela vikten lika på båda benen. Vrid ansikte och axlar så att du tittar framåt. Håll in baken och se till att inte luta dig framåt eller bakåt - då tappar du balansen. Håll armarna i midjehöjd och intill midjan. Försök låta bli att vifta med dem.
Böj knäna och vrid kroppen i den riktning du vill svänga. Lägg mer vikt på det främre benet - ju längre fram vikten ligger, desto lättare svänger brädan. Om din främre axel pekar ner mot marken eller uppåt är det ryggen och inte knäna du böjer och du tappar balansen. Om du utför denna rörelse på rätt sätt känner du att axelvridningen försöker pressa ditt bakre ben utåt sidan. I snön svänger då brädan.
För att kunna kontrollera fart och svängar måste du ha ett bra kantgrepp. Det kan du hålla både med brädans tåkant och dess hälkant. Försök stå och växelvis vippa på både tå- och hälkanten. Stötdämpningen blir minst på hälkanten, så här måste du böja knäna mest. Se upp så att inte baken sticker för långt ut över kanten på brädan; då störs viktfördelningen.
Här kombineras sväng- och kanttekniken. Det krävs självklart fart, men idén är enkel: Du vrider brädan nedåt, och så snart du fått upp farten ställer du dig upp på kanten medan du vrider överkroppen åt samma håll. Så byter du kant och vrider kroppen i motsatt riktning, och nu svänger brädan åt andra hållet. Så fortsätter du nedåt med eleganta S-svängar.
Du har bara två kanter att koncentrera dig på - skidåkaren har fyra - inga skidor som kan korsas, inga stavar att trassla in dig i och du kan inte heller få benen i kors. Samtidigt är brädan bred och ger en känsla av stabilitet.
Det enda du faktiskt måste koncentrera dig på är att styra och svänga genom att hålla den brädkant som är närmast dalen ovanför snön. Annars gräver den ner sig - och du får göra en snabb flygtur. Men när du väl fått kläm på det är du redo att uppleva en förförande, svävande känsla av fullständig frihet.
Cykelträning är ett utmärkt sätt att trimma kroppen och ...