Efter mörker kommer ljus - så här fint var det i morse när jag gick till jobbet. Snart är det sommar!
29 januari 2010
Dags för helg igen – jag tycker bara veckorna springer iväg! Men det är bra, för det betyder att det snart är vår och ännu bättre, sommar.
En sak att fundera på över helgen, använd också gärna kommentarfältet för att diskutera, är det här med hälsoaspekterna med övervikt. När jag har gett mig på viktminskning tidigare har det bara handlat om en rent kosmetisk sak – jag har tänkt att jag skulle se bättre ut om jag blev av med de där kilona.
Häromdagen pratade jag med en kompis som är ganska kraftigt överviktig. I perioder känner hon sig rätt nedslagen av det här. Som hennes vän är det min naturliga reaktion att försöka få henne att må bättre. ”SÅ farligt är det inte” och ”Du har ju en midja”, är några saker jag upprepat till henne genom åren. Men faktum är att hon bär på för många kilon och om hon inte tar itu med det lär hon tyvärr drabbas av en massa sjukdomar direkt relaterade till övervikten.
Så, sist jag pratade med min vän och hon tog upp sina extrakilon stod jag emot frestelsen att vända hennes låga humör och sa istället något i stil med ”Du är min kompis och jag tycker om dig oavsett hur stor eller liten du är. Men du ÄR överviktig och jag är orolig för din hälsa. Ingen blir gladare än jag om du tar itu med den så du slipper bli sjuk.”
Min kompis blev inte sur, tvärtom, hon uppskattade min ärlighet.
HÄLSOEXPERT IDA REGITZE KRAG KOMMENTERAR:
Ärlighet är absolut att föredra, på det sättet är det kanske också lättare att hjälpa varandra vidare. För det är verkligen farligt för hälsan att ha för många extrakilon på kroppen. Jag vill inte måla fan på väggen, men det finns klara samband mellan övervikt och risken att utveckla typ 2-diabetes och hjärtsjukdomar. Ju mer övervikt man har, desto större är risken.
Framför allt är utbredningen av diabetes här hemma oroväckande, allt oftare ser man unga människor som drabbas av sjukdomar som tidigare varit åldersrelaterade. Därutöver kommer de psykiska och sociala aspekterna som man som överviktig också tampas med. Riktiga vänner vill hjälpa varandra att leva att sundare liv.
Frågan är varför det är så himla känsligt, varför det tog mig flera år att säga det. Om min vän hade rökt eller druckit för mycket hade jag ju sagt till henne för längesedan…
Vår chefredaktör var inne på den här frågan i I FORM nr 2/2010. Hennes text finns inte att läsa på webben, men tidningen finns ute i handeln nu.
Vad tycker ni andra? Är ni lika försiktiga med att säga ifrån?
Det där är så himla svårt tycker jag. Jag har ca 10 kilos övervikt men äter helt normalt. Dock har jag ätit sämre innan, man övergången från sämre till normalt har inte fått mina kilon att försvinna, bara att sluta öka (och det är ju bra det). Därför har jag jättesvårt för om jag skulle få någon kommentar av en av mina pinnsmala vänner som kanske äter mindre än mig, men faktiskt betydligt sämre! Man kan ju bli smal på för lite mat och en hel del godis också. Men kanske är jag lite löjlig:)
I sommar smäller det; då ska Sandra Wu sätta personligt ...
Hurra, hurra, hurra! I FORM fyller 25 år och det firas ...