Den mentala inställningen är nog det viktigaste arbetsredskapet i många sammanhang. Hur man väljer att tolka en situation eller ett samtal.
Jag har många gånger förut misslyckas med det mesta rörande träning och viktnedgång. Jag är ett sådant där klassiskt fall, en sån som vet exakt hur jag ska göra, kan säga åt alla andra vad dom gör fel men gör aldrig rätt själv.
Den som alla suckar åt när man börjar för sjuttioelfte gången med en viktminskningsmetod som alla vet – även man själv – att även den kommer skrotas inom kort. Någon vecka är nog rekordet jag hållit ut.
Nu - som jag skrev i förra inlägget – håller jag inte på med någon metod alls utan helt enkelt vanligt bondförnuft! Gör av med det du stoppar in – that’s it! Och vet ni vad?! Rörelseglädjen infinner sig!
Helt plötsligt VILL jag ut och röra på mig, det spritter i benen på jobbet redan. Jag discodansar i takt till radions musik medan maskiner dånar fram bredvid mig. Jag ler dagarna igenom och LÄNGTAR till motionen hemma.
Nackdelen, som jag såg I dag, är ju att elljusspåret nu är ordninggjort med skidspår, ja toppen egentligen, men jag kan ju inte gå där… Fast jag har ju ännu inte provat, det kanske går! Skam den som ger sig! Annars får jag bege mig ut på stora vägen, men det är verkligen mitt sistahands val! Jag har ju inga kvarter jag kan springa omkring i, jag bor ju mitt ute i skogen! Så min närmsta asfalterade väg är 272:an. En väg där tung trafik dundrar förbi, jag går inte ut på den vägen i onödan ärligt talat…
Men där kommer också den mentala inställningen in, jag väljer att se problemen istället för lösningarna. Har bara lite svårare att hitta lösningarna, problemen är alltid lättare att hitta. Men som Tiger sa: ”Hemligheten med att hitta en sak är att veta vart den är…”
En väninna till mig inspirerar mig väldigt ofta, hon ser aldrig problem i saker och ting utan hon ser alltid hur man ska göra för att det ska gå. Hon brukar ofta skälla på mig när jag drar mig undan från något istället för att bita ihop och tänka ”det går ändå”. Så veckans utmaning för mig (och till er kanske?) är att SE LÖSNINGARNA och skippa problemen. Och förstås – lev här och nu.
Ingen mer än du själv förlorar på att leva i framtiden – eller i det förflutna. Jag lever tyvärr i framtiden, stressar mig till nästa händelse i livet och är helt slut mentalt när jag väl kommer dit och orkar inte vara med och njuta.
Men i dag ska jag njuta, jag ska påminna mig själv vad duktig jag är – och har varit i veckan! Träningsglädjen har infunnit sig och det ska jag fira med en bra bok och en kopp te!
