Att det skulle vara så svårt, att motivationen inte alltid räcker i alla lägen. Jag är trött, mina dagar är planerade in på sista timmen, inget får fallera för att det ska gå ihop med jobb, barn, djur, hem och träning.
Allt planeras så pass mycket så det känns som om jag kvävs. Inget andningsrum, ingen riktig paus. Snart är det jul också, med allt som hör därtill… Den enda julklappen jag köpt (beställt) fick jag ett brev om idag att de inte kommer att få hem den varan så den var makulerad… Jag beställde i oktober… Kul att få det brevet 10 dagar före jul…
Stressad? No shit!
Stockholms-resan, den där efterlängtade familjetiden med en hel helg tillsammans utan djuren… I huvudstaden med julbord på lördagskvällen och Skansens julmarknad där vi skulle strosa och njuta av julens atmosfär, den resan blev inställd – förstås… Vi har inte tid för det tydligen…Vem har tid för sånt?! Ja vad är väl en bal på slottet…
Det enda som tuffar på som vanligt är väl jobbet, vi ligger nu och jobbar på nästa års ordrar men kan tydligen inte få julledigt ändå, inte ens för det årliga julbordet får vi ledigt utan vi måste jobba in de timmarna. Och när ska man hinna jobba in dom när man inte ens hinner med sig själv?!
Nä, jag gråter en skvätt, torkar tårarna och biter ihop… Jag har dock insett i allt kaos att promenader och att mocka åt hästarna är terapi för själen!
Men allt är inte svart! Jag har det ju faktiskt riktigt bra ändå! Men gnälla hör livet till…
