Nu tar vi jullov

23 december 2009

I dag är det lille julafton och ni, liksom vi på I FORM, är väl alla igång med det sista julstöket. I dag tänker jag varken skriva upp vad jag äter, hur långt jag går eller låta Ida föreläsa om nyttigheter här i bloggen.

I dag lämnar vi ordet över till I FORMs chefredaktör, Karen Lyager Horve, som har egen erfarenhet av att ändra vanor – och att lyckas med det. Läs hennes kloka resonemang, fundera över hur de passar in på ditt liv så tar vi nya tag tillsammans i början av 2010.

God jul till er alla!

KAREN: ”All förvandling börjar i huvudet”

Det som är så svårt med de förändringar som du är igång med, Malin, är ju att du inte får belöningen på en gång. Det är den långa, sega vägen, men när du väl har blivit omkodad och har nya och goda vanor, stärker de självförtroendet och du får mycket, mycket lättare att träna och äta såsom det är bäst för dig och du kommer inte ha lust att bryta dina goda vanor igen.

Tro mig – det tog mig två år att lära mig att tycka om löpning. Jag hatade varje steg tills jag plötsligt kom på att jag inte kunde vara utan veckans rundor. Till en början sprang jag för att jag ville gå ner i vikt. Nu är det lusten och vissheten om hur mycket överskott och glädje jag får resten av dagen när den påbörjas med en morgonrunda längsmed vattnet, i skogen, eller genom stadens gator när den precis är på väg att vakna, som driver mig.

Jag roar mig med att titta på möjligheter till rundor här och övertalar min man, en väninna eller min dotter att springa med mig när jag känner för sällskap. Titt som tätt anmäler jag mig också till motionslopp för att få variation och maximal glädje av varenda runda.

Och så för jag dagbok över mina rundor, precis som du gör över dina nya och sunda insatser, allt sparas i min oumbärliga GPS-klocka. Bara glädjen i att notera hur mycket man har löpt, hur långt och hur länge, och ett par stödord om upplevelsen är en motivation i sig. I dag mötte jag till exempel en superfin flock rådjur. En annan gång kanske jag skriver ner alla de goda idéer som jag fick längsmed vägen.

När jag tänker tillbaka på hur hårt det var att löpa den första hela kilometern och hur frustrerad, hopplös och martyraktig som jag kände mig, blir jag helt varm av stolthet att jag faktiskt lyckades bygga upp en så stor passion för löpning att jag har kunnat träna upp mig till att genomföra två maratonlopp – av ren lust!

Jag har dock några andra vanor som ska ändras... Till exempel har jag en mycket liten motståndskraft mot mörk choklad. Lite sunt är det förvisso, men mitt sug är lite för stort… Så snart allt julstök är över ska jag hitta på nya sätt att avleda mig själv när hela kroppen skriker efter mörk Lindt-chokolad med chili, Rittersport med hasselnötter, mörk Toblerone och Valhrona NU! Under det nya året ska jag även bli bättre på att dricka kranvatten och få i mig fler proteiner till frukosten.

Det ska säkert gå. Det ger självkänsla att ha vunnit några avgörande slag mot sitt inre vanedjur. Utöver att förvandla mig själv från löphatare till –älskare är min största seger att ha tagit farväl till vitt bröd, ris och pasta och istället ha valt fullkornsvarianter, eller berg av grönsaker. Det var en riktigt bra byteshandel, som gav snabbt resultat. I stort sett från dag ett slapp jag dagens energikriser när blodsockret störtdök, och jag gillar mättnaden bättre när magen är full av grönsaker. Jag äter omkring ett kilo frukt och grönt om dagen och försöker fördela det så att jag aldrig är hungrig.

Självklart förpliktigar det att arbeta på I FORM. Vi bombarderas ju med all den nya vetenskapen om hur sunt det är att äta ditt och datt och om träning på alla tänkbara sätt. Den vetskapen är bra att ha, men man kommer ändå aldrig förbi den personliga, inre uppgörelsen då en gammal och dålig vana ska bytas ut mot en ny. All förvandling börjar i huvudet och dessa avgörande mentala processer, före och på vägen mot målet, är lika viktiga att skriva om i I FORM som vinsten att komma i mål.

På redaktionen är vi, som tur är, många som känner igen utmaningen från våra egna liv, och vi kan verkligen sätta oss in i hur förtvivlat svårt det kan vara att programmera om sig själv. Dessa erfarenheter använder vi aktivt när vi jobbar med tidningen.

Nu ska jag gå in och stoppa den sista biten chilichoklad i min mans mun så att den inte dyker upp i huvudet på mig resten av dagen med sitt lockande: Kom och ta mig!

Kommentera