Jag har bestämt mig för att strunta i om folk glor på mig i omklädningsrummet.
2 december 2009
Även om jag bär på en del extrakilon (runt tio gissar jag, kanske fler, jag har ju inte vägt mig ännu) kan jag inte påstå att jag har jättestora komplex för min kropp, eller i alla fall inte för det mesta.
Annat var det efter träningen i går. Jag kom just ut från duschen och i det annars så folktomma omklädningsrummet stod en vältränad kvinna. Helt plötsligt fick jag för mig att hon glodde på mig och tänkte ”guuuud så tjock hon är”.
En kompis till mig är, liksom jag, överviktig, hon kanske lite mer än jag. Hon är så rädd för den här situationen att hon inte alls går till gymmet av rädsla för att folk ska titta på henne och undra hur hon blev så tjock. Jag har flera gånger sagt till henne att hon är tramsig. På mitt gym har vi också kraftigt överviktiga och om dem tänker jag bara ”vad bra att han/hon kommer hit och gör något åt det”.
Som jag ser det finns det två anledningar till att överviktiga drar sig för att komma till gymmet (kanske finns det fler). 1) Man skäms och tror att folk glor. 2) Man kan vara så överviktig att man faktiskt får ont av att träna.
Häromdagen kom ett mejl till oss på I FORM. Det handlade just om det andra alternativet, en läsare som har svårt att motionera (och därmed gå ner i vikt) på grund av problem med knäna
HÄLSOEXPERT IDA REGITZE KRAG KOMMENTERAR:
När jag var liten fick jag alltid höra "Gud så smal du är" och det var inte heller speciellt kul. Jag var medveten om att jag var smal men funderade inte så mycket på det och hade inget behov av att folk skulle kommentera min kropp. Jag tror att de som dömer andra utifrån utseendet ofta är personer som själva har en dålig självbild, eller kanske bara för mycket tid...
Även om du är svårt överviktig och vill gå ner i vikt är det viktigt att vara fysiskt aktiv. Du bör dock självklart ta hänsyn till den ökade belastningen, framför allt den som blir på knäna. Inled med gång eller motionscykel och styrketräning så att kroppen klarar av den ökade belastningen.
Det bästa råd jag, personligen, har att komma med till alla oss andra är att bara strunta i de där tankarna om att folk stirrar på våra rundare former. Om inte annat tror jag att många är alltför upptagna med att kolla på sig själva! Eller vad tror ni?
Jag tycker du är så himla duktig som nästan alltid äter frukt och grönsaker till mellanmål. Jag har väldigt få dagar då det inte åtminstone slinker ner någonting sött. Starkt jobbat!
Snart är de där extrakilona ett minne blott:)
Jag tycker det är både bra och modigt av de som går till gymmet för att träna men ändå är "tjocka". Skulle någon verkligen glo, så gå fram och fråga om de kan hjälpa till med något - vem vet, du kanske få en ny bekantskap. Om personen säger nej och undrar varför du frågar så säg bara att du såg att denne tittade på dig och du undrade om han/hon sökte kontakt för att han/hon ville ha hjälp. Men precis som Ida sa så är de allra flest så upptagna med att glo på sig själva. Men om du är extra modig så gör en t-shirt där det står, med tryck eller pennskrift, "Jag gör något åt det - vad gör du?"
Våga dig ner till gymmet. Din kropp kommer att tacka dig. I början kanske det t.o.m är bra med en personlig tränare som hjälper dig med träning så du undviker skador.
Lycka till!
Å, jag kan få för mig sånt där också - kanske mest när man ska vara fin och gå ut nånstans, då är jag så säker på att andra tjejer lyfter på ett ögonbryn och ser på de små extra kilona på min mage och därikring.
Tack för en modig och bra blogg!
I sommar smäller det; då ska Sandra Wu sätta personligt ...
Hurra, hurra, hurra! I FORM fyller 25 år och det firas ...