Jag är en sådan person som oroar mig för saker. När det gäller simningen så handlar nojan om att jag ogillar att simma på djupt vatten. Sedan mars månad, det vill säga nästan hela 2011, har jag kämpat i simhallen varje vecka och det är bättre. Borta är panikkänslorna och de stressade simtagen i den djupa delen av bassängen, även om jag fortfarande är försiktig där.
Eller – rättare sagt – VAR försiktig där och skänkte risken för kramp en tanke då och då! Jag har nämligen gjort en helt revolutionerande upptäckt – den djupa delen av bassängen är inte djup. Jag kan stå på botten! Ni får ursäkta den något blurriga bilden, min kompis tog den för jag var tvungen att ha bildbevis.
På ett sätt känns det förstås snopet, shit vad onödigt. Jag har lagt många timmar på att kämpa för att komma till rätta med oro för något som var helt ogrundat. Och nyårslöftet är klart: oroa mig mindre.
Min julklapp till mig själv är en simkurs och den börjar den 10 januari! Nu väntar julledighet och en massa pass i simhallen som jag blivit helt förälskad i.
Riktigt god jul alla – vi hörs 3 januari, då börjar upptakten inför halvmaraton på riktigt!
HÄLSOEXPERT IDA REGITZE KRAG KOMMENTERAR:
Se din rädsla i ögonen och övervin dig själv!
Det här är ett jättebra exempel på när man lägger en massa energi på att vara rädd för något som man faktiskt egentligen inte vet hur det förhåller sig. Det kan ofta hjälpa att prata om det. Hade du tagit reda på lite mer om det, hade det kanske visat sig långt tidigare att det faktiskt inte var så djupt.
Men du gör ju det ändå, och det är riktigt coolt!
2012 = NO FEAR :)
